Igar kvall nar jag och Theo lag i sangen och var mitt i nattningen (jag hade last klart varldens trakigaste bok dvs Halvans ABC och var mitt i mors lilla Olle) hor jag att han snyftar bredvid mig. Nar jag fragar vad det ar sager han att "Jag vill inte att du ska do mamma nar du blir gammal, jag vill att du alltid ska vara med mig". Han var jatteledsen och jag vet inte alls var det kom ifran. Vi fortsatte att prata i sakert en halvtimme och han grat och grat, inte hysteriskt men snyftande, och fragade nar jag skulle do, varfor man maste do, var jag skulle vara nar jag var dod?:
Theo: - Kan man bo pa manen nar man ar dod?
Jag: - Man kan nog bo var man vill nar man ar dod
Theo: - Ska du bo pa manen nar du ar dod mamma? (har blir han sa ledsen igen nar han sager det)
Jag: - Nej Theo om du vill sa bor jag hos dig ocksa nar jag ar dod
Jag forsokte forklara att de allra flesta dor inte forran de ar valdigt gamla och nar jag dor kommer han ha en egen familj som han bor med och som tar hand om honom men han var fortfarande ledsen och sa att han alltid vill att jag ska bo med honom aven nar han blir stor.
Sen sa han att mamma du kommer do snart, jattesnart, redan nar du ar attio ar. Valdigt svart att forklara det har med doden nar han inte har tidsperspektiv an. Forsokte prata om hur gammal jag kommer vara nar han ar lika gammal som mig, och nar han ar lika gammal som Memme sa att han skulle forsta lite battre, gick val sadar.
Sedan grat han igen och sa "jag tycker sa mycket om dig mamma jag vill inte att du ska do". Vid det har laget var det ganska svart for mig att inte borja grata ocksa. Lilla gubben, sa mycket tankar redan. Ar det inte valdigt tidigt? Han ar ju bara fyra ar. Och han har ju fragat om doden tidigare men det som forvanade mig extra mycket nu var hur berord han var av sina tankar. En kanslig liten pojke verkar jag ha. Min lilla alskling! Ska googla lite for att fa tips om hur man kan tackla de har tankarna med ett barn.
Imorse vaknade han dock och var pa bra humor igen som tur vad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar