måndag 16 april 2018

Jag klarade det

Långhelgen är över och vi klarade det. Jag och barnen alltså. Att vara ensamma fyra kvällar, tre nätter, två heldagar utan skola, det gick! Men det var inte lätt. Inte för att barnen var jobbiga, det var de faktiskt inte, de betedde sig exemplariskt, utan för att jag är ett nervöst vrak... Tycker det är så jobbigt att vara ensam med dem, får sådan ångest på kvällarna. Försökte förstå varför jag mår så dåligt för jag klarar ju det, det vet jag ju. Kom på att det måste ha att göra med att när jag är ensam med barnen så ska jag vara den trygga vuxna, och jag känner mig inte alls speciellt trygg i mig själv, så det blir liksom dubbelt jobbigt då, att både hantera min egen och ibland deras (nja de är ju ganska trygga men ändå) otrygghet. Så jag hade sömnsvårigheter minst sagt. Första kvällen kunde jag inte somna för Theo började hosta och jag stressade upp mig massor (åh nej nu blir han sjuk, hur ska det gå, hemma från skolan osv osv) så somnade väl vid ett-tiden och vaknade halv sex av lillskruttan. (Theos hosta gick över). Natt två la jag mig strax efter tio, kunde återigen inte somna av okänd anledning (måste sova, måste sova, måste sova, går inte). Somnade väl i alla fall vid elvatiden och vaknade tjugo i fyra av att Theo hade en mardröm. Kunde sedan inte somna om något mer. Började bli sömnig vid halvsex men då vaknade Luna. Var TRÖTT på lördagen. Lördag kväll la jag mig med Theo och somnade väl halv strax efter nio i alla fall och sov till fem på morgonen så det var ju bra.

Lördag var helstressig med födelsedagsfest för Emilie och därför missad siesta för Luna vilket ledde till 40 minuters skrikfest vid läggning och helstissig mamma med sömnbrist. Men! Söndagen gick bra! Halva dagen i alla fall kände jag mig pigg och ångestfri. Inte förrän framåt eftermiddagen fick jag trötthets (och också ångest) dippen så det var framgång. Övning ger färdighet kanske? Kunde inte somna på kvällen förrän Fer kommit hem vid midnatt men i alla fall. Hade inte ångest vid läggdags!

Ja ni hör. VARFÖR håller jag på så här? Finns liksom ingen anledning egentligen mer än mitt huvud. Ja just det jag glömde. Var ju hos doktorn med Luna på fredagen för att kolla att hon inte hade öroninflammation (inte) och fick då komma in precis efter ett kräksjukt barn så var ju helnervös hela helgen för att vi skulle bli magsjuka också, vilket späddes på ytterligare av att Luna inte ville äta något knappt. Och så var det en sjukt stressig fredagskväll också då vi kom hem utan att ha hämtat ut Lunas örondroppar (för hon verkade inte ha så ont först) men då hon snabbt blev gnällig och började gno sig i örat så att jag fick dra ut hela gänget igen (snabbt så att inte pizzan vi hade beställt skulle hinna komma) till ett apotek innan de stängde. Jag hade myskläder, Luna pyjamas och Theo en jätte T-shirt, mjukisbyxor och gummistövlar. Vilket gäng! Jag var rätt trött sen...

Idag ska förhoppningsvis Theo få sin arm fri, hoppas hoppas.

Nu ska jag kolla till Luna som sovit två timmar vilket är jättekonstigt. Mamman blir orolig, igen...


Försöker få till en bra bild på oss alla från vår lilla picknick igår, gick sådär... :







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar