Ett inlägg om ingenting

Sitter och väntar på att min nygjorda quiche ska svalna tillräckligt mycket för att jag ska kunna packa ner den i en väska och hoppa upp på motorcykeln tillsammans med pojkvännen för att åka iväg på en liten apero hos H.

Det verkar som, peppar peppar ta i trä och kasta salt och spotta tre gånger etc etc, som om min förkylning börjar ge med sig! Jag kunde till och med gå en liten 45 minuters morgonpromenad och det var faktiskt min pojkvän som såg till att jag kom iväg på den idag! Jag undrar om det var av omtanke om mig eller av ren självbevarelsedrift (referens till gårdagens mindre glada inlägg om hur jag blir när jag inte får träna...) som han idag väckte mig med orden "det är fint väder ute älskling vill inte du gå en promenad?" :D

Nej nu tror jag det är dags att packa ihop pajen, ska ju trots allt vara hos H om 10 minuter...