Nostalgi

Jag är inte nostalgisk. Eller nej det där var inte sant. Jag skulle mycket väl kunna vara nostalgisk för det ligger i min natur men jag tycker inte alls om att vara det så jag undviker att tänka på det sättet. För vad är meningen och poängen med nostalgi egentligen? Mår man någonsin bättre av att vara nostalgisk undrar jag? Som jag ser det kan nostalgi nästan bara leda till två olika resultat:

1. Du tänker tillbaka på något som var väldigt roligt. Du blir glad men sedan börjar du jämföra hur det var då med hur det är nu. Eftersom ditt minne är selektivt kommer det nästan alltid verka som om det var bättre förr --> resultatet är alltså att du blir nedstämd

2. Du tänker tillbaka på något som var jobbigt. Du blir kanske lite glad att det inte är så längre men ditt minne av den jobbiga upplevelsen kommer att påverka din sinnesstämning --> resultatet är alltså även här att du blir nedstämd.

Eller missar jag något här? Det kanske beror på den typ av person jag är som gör att jag inte klarar av att tänka tillbaka för det gör mig orolig. För andra människor är det kanske jätteroligt att återuppleva gamla minnen eller?

Och om ni undrar hur jag kom och tänka på detta så var det för att jag håller på att säkerhetskopiera gamla bilder och då inte kunde låta bli att titta på lite foton från för några år sedan. Det är ju faktiskt det foton är till för! Och det drog igång en massor gamla minnen och funderingar. Var det bättre förr? Har jag gjort rätt val i livet? Hur hamnade jag här? etc etc. Ja när man sitter uppe själv sent en kväll då kan i alla fall mina tankar sätta igång och snurra på rätt så bra. Men det enda jag egentligen kan göra det är ju att lita på att jag faktiskt har lyckats göra det som jag tror har varit bäst den större delen av tiden. Jag vet att jag har tänkt över mina val och tagit de beslut som känts rätt just då. Och mycket mer än så kan man ju inte göra.  Det blir inte alltid som man tänkt sig men det kan bli rätt så bra i alla fall :)