Tvåbarnschocken?

Bråkade med Theo som bara ville kolla på sUrfplattan och var allmänt tvärtemot. Lyckades tillslut få ut oss tre genom dörren för  arr gå till biblioteket. Kommer fram till biblioteket och upptäcker att det inte öppnar förrän om en timme. Theo vill sitta ner på trottoaren framför och vänta, jag inser att det inte är en hållbar plan. Lyckad övertala Theo att vi ska gå och köpa batterier till hans bil. Går in i stan och det kryllar av människor för är ju lunchdags, jag blir stressad för alla andas på Luna. Lyckas köpa batterier, Luna börjar tröttna på att vara i vagnen, fortfarande 40 minuter tills biblioteket öppnar. Måste ta upp Luna ur vagnen, folk överallt och supervarmt. Theo häller ut ett paket nitar som vi just köpt på marken fast jag bett honom att inte öppna förrän vi kommer hem. Han vill att jag ska plocka upp, jag säger ett ganska panikartad NEJ medan Luna gallskriker och vi gömmer oss i en liten skuggplätt mitt framför ordentligt trafikerad gata. Theo förstår och plockar upp själv! Ser en sushibutik några meter bort, räddningen ! Går in, stort, svalt och nästan folktomt. Tänker att sushi väl inte kan vara så farligt för magen för Theo, har liksom inte så många alternativ, och vi äter och har en ganska lugn stund (20 minuter). Dags att gå igen, sätter Luna i bärsele för hon vill inte vara i vagnen, 10 minuter tills biblioteket öppnar, går in o affär på vägen för att köpa lite nötter, Luna börjar gallskrika och Theo tjatar om att få choklad. Jag försöker höra vad kassörskan säger och undvika att drabbas av panik. Ut ur affären och mot biblioteket så att jag kan amma, massor folk i vägen, kommer genomsvettig fram till det knäpptysta biblioteket med en gallskrikande bebis på magen. Sätter mig i entrén och panikammar medan Theo frågar tusen frågor: mamma mamma mamma mamma... Luna bajsar men det läcker som tur vad inte! Bara byta på toalettennoch så in på biblioteket. Theo krisar för att han inte hittar samma bok som förra gången. Luna vill amma igen, samtidigt måste Theo bajsa (OBS han har diarré så lite stress där). Theo kan hålla sig, Luna som aldrig skriker gör det nu hela tiden, jättetyst bortsett från det. Rymmer in på toaletten med Theo, försöker andas, han vill att jag ska berätta en saga. Han har mer diarré, jag stressar. Klara och dags att gå hem, hemfärd utan problem! Kommer hem och är helt slut men nu ska vi ju göra bok med vår nya häftapparat, snälla snälla snälla mamma nu med en gång...Klara och jag lägger mig med Luna på sängen. Puh! Ringer Fernando för att prata av mig men han är stressad och undrar bara hur Theo mår. Jag berättar att han har mer diarre än tidigare och vad vi ätit idag. Hans kommentar: "men du ger honom mat från gatan det är ju inte bra borde du inte ge honom någon soppa eller så istället" . Där tappar jag det och svarar att jo det är klart att jag borde ha stått och lagat hemgjord kycklingsoppa, att jag inte tänkte på det liksom! Jag har gjort så gott jag kan, gaaah! Varvid han tycker att jag överreagerar då han bara försöker hjälpa till... Inte lätt det här med kommunikation, grrrr!