Jag tror jag har berättat för er innan om hur jag antingen är 120% eller ingenting. Har inte så väldigt mycket lagom i mig om man säger så. Igår var ett väldigt bra exempel på det här lilla karaktärsdraget hos mig, så tydligt att det faktiskt förvånar till och med mig själv.
Igår var min knapp avslagen om man säger så. Har (som vanligt) kört på i ett ganska så fullt ös medvetslös tempo de senaste två (eller hm tre, fyra) veckorna. Inte så att jag har varit uppe och hoppat jämt men det har hela tiden varit något som skulle/borde göras. Den senaste veckan hade jag också börjat att återigen vara så uppe i varv att det blev svårt att sova. Vaknade tidigt på morgonen trots att jag lagt mig sent till exempel.
Men så kom igår. Igår var en helgdag här i Frankrike. En helgdag som även lyckligt sammanföll med en vilodag från träningen (hade blivit 12 dagars träning i rad innan detta vilket ju helt klart är för mycket, det vet jag!). Igår hade vi inga planer alls utan planen var bara att ta det lugnt och man kan säga att vi gjorde detta med råge, eller ja i alla fall jag. Min dag såg ut såhär:
07.00: vaknar
09.00: äter frukost efter att bara ha legat och läst ett par timmar
09.30 - 13.30 : ingen aning om vad vi gör här egentligen men mycket var det inte. Soffan och datorn?
13.30-16.30: extremt lugn promenad i det fina vädret inklusive picknick lunch
16.30 -18.30: film
19.30: middag
20.30: somnar framför soffan
21.30: somnar i sängen!
Det låter kanske som om jag inte gjorde så mycket och som att detta inte skulle vara någonting för mig som i vanliga fall är så aktiv men jag kan helt sanningsenligt säga att det var med nöd och näppe som jag tog mig igenom dessa aktiviteter. Promenaden som var tänkt att hålla på ett par timmar blev bara 20 minuter innan vi tog paus och om det nu kan vara ansträngande att ligga i soffan och titta på film så var det det igår. När jag lyckas varva ner totalt, så som jag lyckades med igår, ja då är det som om all luft går ur mig. Jag orkar inte göra något alls! Kroppen vill inte, den kan bara ligga ner och jag känner mig nästan yr i huvudet. När detta hände mig de första gångerna så trodde jag ofta att jag höll på att bli sjuk men nu vet jag att det är helt enkelt så här jag reagerar och det är ingen fara. Jag behöver få ha sådana här dagar då och då för att orka med mitt smått hysteriska tempo som jag håller i vanliga fall.
Idag vaknade jag ganska så tidigt, vilket ju var väntat då jag somnade vid halv nio... Men har tagit det väldigt lugnt också idag. Pysslat hemma i vår fina lägenhet, ätit frukost, målat tånaglarna :) Om tre timmar ska jag iväg till gymmet, vid det laget hoppas jag att energin är tillbaka igen för jag känner mig fortfarande lite småyr men jag är på väg tillbaka till normalt tillstånd.
Solen strålar för övrigt ute men jag känner ingen stress för att gå ut. Konstigt, har nog bott här tillräckligt länge nu eller något. Idag och imorgon ska jag fortsätta att bara göra precis vad jag känner för utan några måsten alls! Väldigt skönt och det är jag värd efter det här året!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar