Jag tror att det till stor del beror pa ett akut behov av semester, eller detta ar i alla fall vad jag hoppas, for min traning och halsa motivation kanns lite smatt bortblast pa sistone. Missforsta mig inte, jag tranar naturligtvis fortfarande, lite mer envis an att jag bara ger upp ar jag faktiskt, men jag far inte den dar kanslan av att vilja pressa mig till det yttersta. Istallet forsoker jag garna fega ur lite, ta det lugnt dar jag kan, skippa sista ovningarna i styrketraningen eller hanga kvar i bilen och kolla Twitter sa pass lange att jag inte hinner kora det dar benpasset utan att det far bli ett snabbt axelpass istallet.
Och om traningen gar sadar sa gar atandet ganska sa mycket samre. Har vet jag tyvarr lite av orsaken. Toppade ju formen innan jul vilket var roligt och jag var valdigt nojd med min kropp, nastan inget jag ville andra pa. Tyvarr var min kropp inte riktigt lika nojd med mig visade det sig och att ligga pa vad som maste ha varit en lagre fettprocent an vanligt ledde till att min mens mer eller mindre forsvann vilket ju varken ar bra eller nyttigt. Man ar tydligen olika kanslig for detta och jag hor da tyvarr till kategorin mycket kanslig. Sa vad jag var tvungen att gora var helt enkelt att forsoka ga upp i vikt. Det var ju trevligt pa det sattet att jag kunde ata hur mycket som helst men samtidigt sjukt omotiverande att vara tvungen att forstora vad man kampat for i flera manader. Man vill ju ga till gymmet for att bli finare och fa tydligare muskler och nu var jag tvungen att gora precis tvartom vilket for en tavlingsmanniska som mig sjalv tog bort en hel del gnista bade vad galler viljan att trana och att ata ratt.
Att forsoka pressa i sig mat i tid och otid leder ocksa till att rutiner tappas bort helt och hallet och det ar dar jag ar nu. Jag ar i en form som jag kan sta ut med fast jag tycker inte om den. Men eftersom jag inte kan/far strava efter att forbattra formen ar det som om jag nastan inte bryr mig alls. For om jag skulle borja bry mig ja da vore det jattejobbigt att inte kunna fa formtoppa. Fast nu nar jag inte bryr mig alls ja da ar det valdigt svart att motivera sig till varfor jag inte skulle ata choklad, jordnotssmor, godis, kakor, jatteportioner, tusen mellanmal etc etc hela tiden. Jag behover inte ga upp mer i vikt nu men jag hittar ingen bra jamvikt. Hur gor man for att bara vara? Jag maste alltid strava nagonstans men just nu star jag helt still och motivationen tryter.
Pa ett satt far jag erkanna att det ar lite skont. For forsta gangen sedan jag vet inte nar far jag inte lite smatt panik nar jag marker att byxorna sitter lite tightare. Men samtidigt ar det sjukt laskigt att bara slappa kontrollen pa det har sattet. Jag har alltid kontroll, jag ar kontroll nar det galler mig sjalv. Sa ja jag ar lite forvirrad for tillfallet minst sagt. Det avspeglas rejalt i brist pa inlagg pa bloggen som ni marker. Vad ska jag skriva om nar jag inte stravar nagonstans? Nar mina resultat snarare blir samre an battre?
Och ja sa var det det har med behovet av semester ocksa. Att kombinera denna bristande malbild med total trotthet ja det blir inte direkt battre. Hoppas darfor att de stundande tva veckorna av vila ska fa mig tillbaka pa banan igen. Jag alskar ju att trana och jag vill kanna traningsgladjen igen! For den ar faktiskt inte bara relaterad till formen utan valdigt mycket till karleken till att rora pa kroppen och endorfinerna detta skapar!
Sa nu vet ni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar