Här har det varit full rulle de senaste dagarna. Lillplutten har så ont i magen stackaren så han har väldigt svårt att sova vilket ju leder till att även föräldrarna har svårt att sova ja ni förstår... De senaste två dagarna har alltså varit lite kaos men nu försöker vi komma tillbaka i någon slags rutin.
En positiv konsekvens av den stress vi nu lever under är att jag kommer i mina jeans igen! Magen är inte vad den var men med tanke på att det bara är två veckor sedan förlossningen så är jag ändå ganska nöjd :)
Då kan ja ta och berätta vad vi har haft för oss idag. Jag och F tänkte ge oss ut på en liten promenad i solskenet med plutten. Till att börja med gick allting väldigt bra och vi sa till varandra "Äntligen! Det var ju såhär det skulle vara att vara barnledig, långa promenader i solskenet, vad skönt!". Strax efter denna kommentar och även samtidigt som vi var så långt hemifrån som möjligt tog den lugna promenaden en något annan karaktär... Theo vaknade och han ville äta just precis nu! Men då han har så ont i magen så måste vi försöka se till att han inte äter alltför ofta utan helst med tre timmars mellanrum. Detta brukar fungera om man kan ta upp honom och gunga och sjunga och klappa etc men nu var vi alltså på promenad i stark sol långt hemifrån, vad göra? Ja promenaden tog en något mer sportig inriktning. Vi gick så snabbt som möjligt med vagnen med en gallskrikande bebis. På varje skuggfläck eller möjlig pausplats stannade vi, tog upp Theo, lugnade, gungade tills han somnade om. Ner i vagnen igen, race hemåt, om vi hade tur sov han ca 100 meter sedan vaknade han och skrek igen. Upp och gunga, lugna, ner i vagnen osv. Vi var helt slut och genomsvetta när vi väl var hemma igen men Theo åt i nästan 20 minuter, rekord!
Ser idylliskt ut eller hur? Skenet bedrar lite, detta var en av lugna Theo pauserna under hemvägen... |
I hissen hemma, två väldigt trötta föräldrar och en bebis som faktiskt nu gick med på att ligga i vagnen några minuter |
En nedbajsad mamma |
Och bebisen efter bajsladdningen, en liten lugn ängel |
Så ja nu vet ni lite mer vad vi sysslar med här i Antibes...
Känner igen allt det där! (utom din platta mage då...;))
SvaraRaderaValter ville äta HELA TIDEN så vi började komplettera med bröstmjölksersättning efter några veckor. Och ligga i vagnen ville han verkligen inte! Jag vet inte hur många timmar om dagen jag gick runt med honom i bärselen den första tiden!
Så utan bröstmjölksersättning och bärsele vet jag inte hur jag hade överlevt....;)
Det är tur för dem att dem är så underbara! :)
Minns det där bajset! Gult o en söt doft! Lite som senap. Kommer ihåg att Ida sköt en bajskanon så hela dörren 1,5 m bort blev helgul!
SvaraRaderaAng. magknip/kolik fick jag på BVC en lista på saker man ska undvika äta! Det du äter får Theo. Minns inte allt! Men jag minns lök o kål! Men säkert får ni amningshjälpen hos er med. Miniform hjälper mot kolik! Hoppas lilla Theo slipper ha ont i magen, det är inte kul! Lilla sötnosen är så fin!
Puss o Kram Anna
Johanna: Åh vad skönt att det inte bara är vi ändå. Även om det är väldigt jobbigt när det är så här så känns det ändå bättre när man vet att man inte är ensam om det och att det blir bättre!
SvaraRaderaVarför började ni med bröstmjölkersättning? Var det för att Valter blev bättre i magen då eller var det för att du skulle få lite paus i matandet? Undrar nämligen då jag funderar på att börja pumpa ut mjölk för att Fer ska kunna mata men om det finns en anledning till att använda ersättning istället så kan ju det vara bättre.
Anna: Ja jag har också läst de där listorna. Det är lite olika vem man frågar, alla säger olika saker, så det verkar som om det som gäller är att prova sig fram och se vad just ens egen bebis reagerar på så nu testar vi det. Har även fått några mjölksyrabakterier utskrivna nu som vi ger och så kommer mamma med Miniform imorgon! :)
Vi började med ersättning både för att Mattias kunde avlasta och för att vi misstänkte att jag inte hade tillräckligt med mjölk. Så jag ammade alltid först men gav ersättning också som komplement. Han blev nöjdare och det var skönt att kunna utesluta hunger som gråtanledning. Men sova ville han ju fortfarande inte... ;) Men man orkar verkligen mer än man tror!
SvaraRaderaKRAM
Tack Johanna då vet jag. Jag tror att jag har tillräckligt med mjölk just nu, snarare lite för mycket ibland då det svämmar över i munnen på Theo, men jag tror att jag ska börja pumpa ut så småningom så att Fer kan hjälpa till då och då för ja de äter ju ganska så ofta de små så om man någon gång måste iväg längre tid än två timmar är det ju bra att ha ett alternativ. Har sett bilderna på din Valter på din blogg, vad fin han är! kram
SvaraRadera