Klockan fyra

Nu har jag handlat mat, fixat lite admin, gått en morgonpromenad samt den senaste en och en halv timmen tittat på fyra avsnitt av Sex and the City. Detta är vad jag ville göra idag. Bara ta det lugnt och vara med mig själv och fixa och dona.

Men! Nu börjar klockan röra sig mot fyra och precis som jag förutspått så börjar jag nu känna mig orolig och rastlös. Är det inte konstigt? Att det alltid, alltid, är så här för mig när jag ska vara själv. Att det går bra just fram till klockan fyra och sen går det inte längre.

Fast jag kom på ett knep. Jag gick ut på balkongen och fick lite sol och tittade på människorna som gick där nere. Då kändes det genast bättre. Så detta är alltså anledningen till varför jag vill (måste?) bo i stan. Jag måste kunna se folk, och det snabbt gärna, för då mår jag bra.

Nej eremitliv vore ingenting för mig även om jag också behöver ta det lite lugnt ibland. Fast bara fram till klockan fyra...