Ja ibland undrar jag. Jag kanske inte ar bast, det ar val att tro lite val mycket om sig sjalv, men jag ligger nog ratt sa bra till i toppen i alla fall. Fast jag vet inte om jag ar sa stolt over den titeln direkt. Det ar faktiskt ganska jattesuperjobbigt att vara en person som oroar sig en massa hela tiden. Det andrar ju inte sa valdigt mycket heller att oroa sig. Det ar egentligen bara ett sloseri med energi. Anda gor jag det. Varfor kan man undra?
Om nagon vet ett bra tips pa hur man slutar sa tas det tacksamt emot...
Erfarenheten tipsar vidare ;-)
SvaraRaderaTill slut blir man så trött på sin fåniga oro att man slutar oroa sig bara av den anledningen... Enough is enough... Självklart kommer den tillbaka med jämna mellanrum, men jag tror att ju fler gånger man tränar detta att släppa den, för man helt enkelt inte mäktar mer, desto naturligare blir detta nya tillstånd, för att till slut bli permanent!!!
Kan låta enkelt (eller kanske svårt) men som sagt; det är erfarenheten som talar och jag tycker det verkar ligga en hel del sanning i detta förhållningssätt!!
Kram kram Ninni