Ingen fara

Ja alltsa med tanke pa mitt inlagg igar och att jag efter detta inte har hort av mig pa bloggen tankte jag att jag bara skulle forsakra er om att det ar ingen fara. Jag haller inte pa att bli galen, inte permanent i alla fall, bara lite sadar tillfalligt ibland da jag kanner mig frustrerad och stressad och har for mycket tid for att tanka men nu ar det ok igen och jag ar helt normal. Min pojkvan sa till och med till mig imorse: "baby its been more than a year now that I haven't seen you really sad and depressed". Det ni! Det tackar vi traningen for, och aven bloggen en del faktiskt. For det ar sant! Jag mar mycket battre, jag ar mycket stabilare i humoret, jag kanner mig oftare glad an ledsen, precis sadar som det ska vara. Men sa har det inte alltid varit som sagt och visst kan jag falla tillbaka ner i oro och deppighet da och da fortfarande men nu har jag en strategi for att komma ur det. En endorfinkick pa gymmet fungerar i 95% av fallen, det galler bara att slapa sig dit aven om man inte kanner for det just da och sedan mar jag bra igen. Jag laste faktiskt i en tidning att det har blivit vetenskapligt bevisat att traning kan ersatta antidepressiva medel! Jag ska forsoka ta reda pa lite mer om det och skriva ett langre inlagg senare.

Men nu ska jag forbereda ett samtal som jag har om tio minuter. Have a nice day!