This is it, don't get scared now...

Fast lite rädd är jag konstigt nog ändå . För nu är det alltså bara en timme kvar på mitt liv då jag kan räkna mig till dem som är tjugonågonting och fast jag vet att det bara är ett nummer så känns det ändå lite konstigt nervöst och melankoliskt. Nu är jag inte bland de yngsta längre så är det bara och det är lite sorgligt. Jag fyllde i en undersökning på jobbet idag, man skulle ange sin ålder; 20-29, 30-39 osv. Jag kunde fortfarande placera mig i 20-29 facket, de yngsta, men det var alltså sista gången. En fas i mitt liv som är slut och som jag inte kan få tillbaka.

Och nu när jag snart är trettio då är det väl dags att bli vuxen? Dags att gå in i en ny fas i livet. Och det vill jag ju fast samtidigt skrämmer det, är jag redo? Vi håller ju på att leta lägenheter för fullt nu för att köpa, det är ganska vuxet, och det är både väldigt spännande och skrämmer livet ur mig på samma gång. Lägga ut en massor pengar på en lägenhet, äga något permanent, inte bara kunna flytta som man vill, Hjälp! 

Men för att komma tillbaka till det här med att fylla trettio. Jag har verkligen inte brytt mig så mycket om det tidigare, bara ett nummer liksom, inte förrän nu! Jag känner klockan ticka ner, nu är det bara 40 minuter kvar tills det är min födelsedag, och jag vill inte riktigt. Jag vill fortsätta att vara tjugonågonting, att vara inom de facket. När jag blir trettio då har jag ju plötsligt hoppat upp. Jag är inte längre med tjugoåringarna.

Fast jag vet ju att det är helt ok att vara trettio. De flesta av mina vänner är ju redan där och jag tycker inte att de är speciellt gamla för den skull, eller inte gamla alls rättare sagt. Och det kommer ju fortfarande att vara jag. Och dessutom är ju tre mitt lyckotal så bara av den anledningen borde det ju vara alldeles toppen att vara trettio år eller hur?

Ja så här känner jag mig alltså just nu, när jag snart går in på min sista halvtimme som 29-åring. Jag tror inte jag kan gå och lägga mig förrän efter midnatt faktiskt, måste känna av den här tiden bara lite till...

En liten bildserie av hur jag ser ut just nu, mina sista tjugonågonting minutrar...

Not convinced att det här med 30 är en toppengrej...

OK lite mer positivt men helt säker känner jag mig inte

Ok det där var typ det mesigaste leende jag har sett, kom igen nu!

Getting there, behöver bara lite mer självförtroende...

There we go, jag är så glaad så glaad att jag ska fylla 30 åår!

30-år WOWOWW YEEEY, SUPER, äntligen vuxen, får ha mitt lyckotal som ålder, TOPPEN!!!

Ja alltså lite fungerade det faktiskt att göra denna totaldumma bildserie för att peppa mig så ni får ursäkta de pinsamma bilderna. Vi åberopar tillfällig sinnesförvirring :) OK tio minuter kvar, bäst att sluta blogga och njuta istället. CIAO!

Edit: Såg precis detta, mitt totala antal bloggbesökare just nu. Måste ju vara ett gott tecken eller hur?