Bästa muffinsen hittills

Jag har ju länge experimenterat för att skapa den perfekta chocolate chip cookien och tycker mig ha lyckats ganska bra med detta. Vad som jag inte hade lyckats med hittills var dock att skapa en kafemuffins. Ni vet en sådan där riktigt stor amerikansk muffins som spricker på ytan. Men nu har jag äntligen hittat ett recept som ger muffins som smakar över förväntan gott, jag skulle drista mig till att säga att de till och med är godare än kafemuffins! Receptet är lite krångligare än ett vanligt muffinsrecept och då det ursprungligen är amerikanskt blir enheterna lite konsiga då man översätter till svenska mått men med receptet nedan fick jag ut 12 stycken stora muffins.

Blueberry cheesecake muffins

Ugnstemperatur 200 grader

Blanda ca 80 gram creme cheese, 0.6 dl socker, 1/2 tesked vaniljsocker och 1 ägg i en skål så att alla klumpar försvinner. Ställ åt sidan (detta är cheesecake smeten och den är lös)

I en kastrull blanda 86 gram smör, 2,3 dl mjölk och en tesked vaniljsocker. Värm tills smöret smält. Ställ åt sidan så att det svalnar så mycket som möjligt.

Blanda vid sidan om 4,6 dl mjöl, 2,5 teskedar bakpulver, 1/2 tesked salt och 1,7 dl socker.

Vispa i två ägg i smörblandningen som nu är avsvalnad. Tillsätt sedan gradvis smörblandningen till mjölblandningen tills det blir en jämn smet. Vänd nu ner drygt 2 dl blåbär eller hallon (rör inte om för mycket efter detta).

Fyll muffinsformar till 2/3 med smeten. Toppa varje form med knappt 2 matskedar av cheesecakeblandingen. In i ugnen ca 25 minuter. Färdigt!

4kg

I tisdags var vi på ny läkarkoll och vår lille plutt är redan nu uppskattad till 4kg! Han ligger inte ens emellan tillväxtkurvorna utan på den övre kurvan :) Har lite svårt att förstå att en sådan stor liten kille kan dölja sig i min mage, känner mig inte speciellt stor eller otymplig. Men med tanke på att han är så stor som han är så är det dags att försöka få ut honom nu så från att ha tagit det väldigt VÄLDIGT lugnt de senaste veckorna måste jag nu försöka att aktivera mig lite mer för att få igång förlossningen lite i förtid om det är möjligt så nu går jag på promenader, styrketränar lite lätt, städar, tvättar fönster osv. Imorgon ska jag till en naprapat som tydligen är bra på att få igång förlossningar, vi får väl se om det har någon effekt.

Hur känns det då? Ja jag vet inte riktigt. Overkligt på något sätt. Jag mår nog bäst nu av vad jag gjort på hela graviditeten. Jag får röra på mig igen och måste inte ta det lugnt hela tiden, jag mår inte illa längre, jag är inte fullt lika trött som jag var för några veckor sedan och så vet jag ju att det hela går mot sitt slut nu och vi ska snart äntligen få träffa skrutten! Så allra oftast vill jag bara att förlossningen ska starta nu nu! Men så när jag ska göra något konkret för att få igång det hela, som besöket hos naprapaten imorgon, ja då är det ju lite läskigt också. Hjälp är det dags nu liksom! Är vi verkligen redo för det här? Är jag redo? Hur kommer det bli nu? Osv osv. Jag är ganska säker på att när det väl händer så kommer det kännas helt naturligt så är inte egentligen orolig men ibland kommer det tankar ändå.

Det är mysigt att känna lillkillen röra sig inne i magen, och han rör sig mycket, men det ska ändå bli skönt när han väl är ute för det är nervöst att ha honom som nu, så nära men ändå så långt borta. Jag vill att han ska komma så att jag kan se att allting är bra med honom och för att slippa den konstanta oron som jag nu gått runt med i snart 9 månader om att någonting är fel så fort det inte känns precis som vanligt. Det är ett sådant ansvar att vara gravid känner jag, och det ansvaret är bara på mig. Det låter kanske knäppt för det är ju ett precis lika stort ansvar om inte större att vara förälder men då kan man ju i alla fall kolla till sin lille plutt och se att allting är okej. Nu om han inte rör sig så är det bara att stirra på magen för att försöka se eller känna någon liten rörelse för att bli lugn igen (som jag har tittat på min mage under de senaste månaderna!) och så när han rör sig ja då är det bra igen. För att inte tala om denna ångest för vad man får och inte får äta! Jag har helt gett upp att äta grönsallad nu, det är helt enkelt bara för tråkigt att skölja och skölja och skölja i en evinnerlighet för att vara säker på att alla jordrester är borta. Och att gå ut på restaurang är mest bara ångestladdat för hur jag än försöker att beställa rätt sak så kan man ge sig på att köttet inte är genomstekt eller att de har strött lite färska örter över det hela eller att det är någon mousse gjord på rått ägg inblandad och så känner jag mig antingen dum för att jag inte äter eller om jag äter så får jag ångest efteråt. Det är faktiskt en av de sakerna som varit allra jobbigast.

Men såklart är det värt alla mödor på vägen. Det känns helt otroligt att det faktisk är en färdig liten kille som ligger i min mage nu. Nu väntar vi bara på att du ska komma ut älsklingen!

Dålig räckvidd

Jag har ju ganska mycket fritid just nu och tänkte att jag skulle ägna lite av den till att göra mig fin, närmare bestämt tänkte jag måla tånaglarna. Men oj det var svårare än jag trodde! Jag upptäcker nu att jag liksom inte riktigt når fram till mina tår längre, det är en stor bulle i vägen (eller en stor kille snarare ;) ). Jag har inte känt mig speciellt otymplig fram tills nu och gör väl inte egentligen det nu heller men fina tånaglar får nog vänta tills efter förlossningen :)

Nu har jag ju för övrigt rätt att röra på mig igen eftersom lilleplutten är färdiggjord och kan komma ut när  som helst utan att det är några problem. Med denna vetskap gav jag mig på lite lätt styrketräning i lördags och oj oj oj vi kan väl säga att jag inte är riktigt i samma form som jag brukade vara... Efter tre set knäböj utan något motstånd mer än min egen kroppsvikt har jag fortfarande idag en sådan träningsvärk i benen att jag har lite svårt att gå! Det första bodypump passet kommer bli spännande efter det här om man säger så.


Annars har det inte hänt så himla mycket sedan sist. Jag tar det lugnt här hemma och börjar vänja mig vid det. I början var det svårt att bara gå hemma och inte göra något men nu börjar jag komma in i lunket och dagarna rullar på. På ett sätt går veckorna snabbt framåt men samtidigt känns det som om det fortfarande är en evighet tills vi får träffa plutten. Eller han kanske bestämmer sig för att komma väldigt snart, vi får väl se.

Vi har en bil nu vilket är väldigt skönt, speciellt med tanke på att sjukhuset är i Nice så det är ju onekligen lättare att ta sig om man har ett transportmedel. Jag vågar dock inte köra bilen så mycket än, jag känner den inte lika bra som min gamla bil och jag undviker gärna att köra så här nära förlossningen.

Nu ska jag återgå till mina naglar, kan ju i alla fall försöka få till händerna nu när fötterna är utom räckvidd :)

Jaha då var jag här igen

Jaha här sitter jag och har ingenting speciellt att göra så tänkte att jag ju kunde testa att skriva lite i bloggen igen. Det var så länge sedan jag var här så blogger har hunnit byta UI ser jag, spännande värre.

Okej så en liten snabbsummering av var vi är idag. Det jag har sysslat med under min frånvaro är att göra en bebis. Är nu gravid i 9e månaden så snart är det dags! Har inte riktigt haft ork eller lust att dela med mig av mina tankar under den här tiden och vet inte om jag kommer känna för det nu heller om jag ska vara helt ärlig men just idag så ville jag skriva lite i alla fall.

Jag har haft en helt extremt effektiv dag måste jag säga. En stor kontrast till mitt liv de senaste veckorna som då jag redan är mammaledig men inte har en bebis än mest har bestått av vila, vila och lite mer vila. Men idag har jag hållit igång sedan morgonen med att leta och köpa ny bil! Var nämligen i en bilolycka i fredags... Allt gick bra som tur vad men bilen är inte så pigg (läs den fungerar inte alls och kommer inte gå att reparera) och då vi ju akut behöver en bil nu så letar vi aktivt. Idag har jag alltså pratat med banken för att kunna betala bilen, med försäkringsbolag för att kunna försäkra bilen och slutligen med bilförsäljaren för att...ja precis ni gissade rätt, kunna köpa bilen! Jag tror vi har hittat "vår" bil nu och om allt går som det ska så har vi den på måndag redan. Det blir en Renault Megane i äkta fransk anda (ja eller för att det är den sortens bil som finns att köpa här) men den är relativt ny och verkar vara i bra skick. Det är så mycket att tänka på när man ska köpa en begagnad bil! Man kan ju inte lita på någon alls så det gäller att kolla och dubbelkolla och kolla igen men nu har vi verkligen gjort så gott vi kan så jag hoppas hoppas att det är tillräckligt. Här är bilen om ni är nyfikna: http://www.lacentrale.fr/auto-occasion-annonce-18997643.html

Jaha nu har jag inte så mycket mer att säga. Det händer liksom inte så mycket i mitt liv just nu, jag väntar mest. Kan berätta en massa om alla franska TV shower men jag tror inte det är speciellt spännande för någon att läsa om... Men snart snart har vi en liten plutt så det här är lugnet före stormen kan man säga, en väldigt bra storm då, en storm som jag längtar väldigt mycket efter nu. Så hej så länge, vi får se när/om jag återkommer.