De gör mig galen! Och Theo läser!

Premiärtur i storvagnen i förrgår

Sedan jag fick Luna, och främst, sedan jag har försökt få Luna att sova har jag utvecklat en ännu större illvilja mot barnsliga mopedister och motorcyklister. Dessa små killar och män, för ja jag drar mig till att säga att jag bara har sett män göra detta hittills, som måste hävda sig genom att föra så mycket oväsen som möjligt. Varför gasa för fullt i en backe? Varför plocka bort ljuddämparen? Varför accelerera till max på vägen här utanför? Tror ni att vi tycker ni är häftiga? Verkar ni mer manliga för detta? Svaret är NEJ! Ni verkar så små och osäkra och extremt löjliga små pojkar och ni stör och vi blir irriterade och vi tycker inte om er. Det är det enda som händer! Och, ni väcker små bebisar som försöker sova! Om och om och om igen! Enda sättet att få Luna att sova är att sätta på White noise med hög hög volym, annars rycker hon till hela tiden. VÄX UPP MÄN!

Och nu när jag har avreagerat mig så kan jag berätta den glada nyheten att natten gick något bättre. Somnade vid sju, sov utan uppvak (!!!) till tio då hon åt, sov fram till klockan två (oj, oj, oj!), somnade om och vaknade klarvaken vid fyra (det var här det började gå lite sämre...) var pigg och vaken till klockan fem, åt, var pigg och vaken kanske 30 minuter till och somnade sen om till klockan sju. Man får inte vara för kräsen, detta var ändå framsteg!

Och den stora nyheten förstås! Theo har lärt sig läsa! Det blir inte alltid rätt men kortare ord fixar han. Han har kollat på fem myror är fler än fyra elefanter om och om igen och det var då det klickade tror jag. Han har inte velat försöka innan men nu efter att ha sett det tycker han det är spännande. Första ordet läst var "Biot" från väderappen på telefonen, alltså skrivet med små och stora bokstäver. Han har även läst London, Paris, Amsterdam (lite svårt), Linköping (svårt men det gick) osv. Duktiga killen!

Klädde julgranen igår

Så jävla trött!

Ursäkta svordomen men den behövs här. Det här känns helt ohållbart, luna sover sämre och sämre ,  jag får inte ens två timmars sammanhängande sömn på natten och Theo är förkyld så han vaknar också minst fyra ggr per natt oftast mer . Jag och Fer är helt slut, vet inte hur vi ska göra, inget fungerar! Ikväll ska jag lägga mig innan åtta för att försöka återhämta mig lite för idag har varit hemsk, bara gråtit av utmattning . Det är bara tillfälligt jag vet men det är svårt att aldrig få sova.

Det är lite tungt nu

Jag är så trött! Lite tröttare nu än vad jag var för en vecka sedan. För en vecka sedan var det som om jag gick in i väggen, bebisväggen. Fem månader av inte mer än max tre timmar sammanhängande sömn tog ut sin rätt när den kombinerades med flera veckors ännu sämre sömn. Jag bara grät och kunde inte tänka och var helt yr. Men efter att ha lagt mig vid halvåtta på kvällen tre dagar i rad så kändes det bättre igen. Men skruttan sover fortfarande ganska kasst. Hon somnar vid sjutiden, vaknar efter 3-4 timmar och vill äta, vaknar sedan (om det är en bra natt) efter tre timmar till och vill äta och sedan tre timmar ytterligare efter det. Eller om det är en dålig natt så vaknar hon efter bara 1.5 timmar och vill inte äta men inte sova heller. Och det här med siestorna på dagen får jag inte till heller fast jag verkligen försöker! Jag lägger henne vid halvnio/nio tiden på morgonen, då skulle hon behöva sova minst 1.5 timme, men oftast blir det bara trettio minuter innan hon börjar gny. Har jag tur lyckas jag då få henne att somna om i 30 minuter till men långt ifrån alltid, sen är hon smågnällig för hon är trött. På eftermiddagen försöker jag antingen gå en promenad med henne, men inte ens där somnar hon säkert längre, eller lägga henne i sängen. Samma visa här, blir inte ett långt sovpass utan flera trettio minuters duttar och hon känns trött. Och hennes mamma ÄR trött för jag får liksom ingen paus på hela dagen, eller natten för den delen.

Problemet, eller ett av problemen i alla fall, verkar vara magen. Hon är så gasig och vrider sig och gråter. Nu försöker jag ta bort en massa råa grönsaker och håller alla tummar för att det ska fungera! Det andra problemet är ju att det är sådant oväsen här hos oss och hon vaknar av minsta lilla knäpp. Nej jag börjar faktisk känna mig rätt sliten. Men jag vet ju att detta är bara tillfälligt och sedan glömmer man, det gjorde jag ju med Theo, så jag kommer klara det här med, bara lite tungt just nu.

Sen känner jag mig stressad också för håller ju på att plugga till kostrådgivare men med Luna som bara sover 1h per dag och så dåligt på natten att jag måste lägga mig senast klockan nio så finns det liksom ingen tid alls till det. Väldigt intressant är det i alla fall så det positiva är ju i alla fall att jag är sugen på att plugga.

Bortsett från sömnbrist är allt bra. Theo tittar på fem myror är fler än fyra elefanter på TVn och jag tror det bara är en tidsfråga innan han på riktigt fattar det här med att läsa. Han har nästan förstått och med lite hjälp kan han läsa en del ord men det har inte helt klickat än. Luna är oftast glad, när hon inte är trött, dock kräver hon mycket underhållning. Ligga på mage är okej, ett litet tag, sedan blir det gny. Hon har inte lärt sig att rulla runt från mage till rygg eller tvärtom än så hon blir liksom fast. Bara en tidsfråga tills det händer också!

Nej oj oj oj, nu är ju klockan snart nio, dags att gå och lägga sig!

Den här lilla alltså. Hon må vara jobbig men när hon tittar upp på en så här så smälter man ju totalt!

Jag, Theo och Luna var på upptäcksfärd i skogen igår och jag fick chansen att imponera stort då jag tillverkade en barkbåt, vad sägs om det pappa!

Varför känns det alltid som om det är mitt fel?

Jag jobbar på det där, att försöka att inte alltid känna mig skyldig. För på något sätt så känns det nästan alltid som om det är jag som har gjort fel. Som idag till exempel. Theos namnsdag. Vi brukar inte fira det men i år nu när han är lite större tänkte jag att det kunde vara roligt att göra något i alla fall. När Theo gått till skolan bakade jag en tårta, mamma hade skickat en present på posten, och jag gick och köpte ett paraply till honom som han önskat sig. Jag frågade Fernando när han skulle komma hem från jobbet så att vi kunde fira lite. Han verkade, som jag tolkade det, mindre entusiastisk och sa att han kunde försöka komma hem vid kvart i sju, alltså ganska sent. Han frågade varför han behövde komma och jag sa då att det var för att få hjälp med barnen då det annars är svårt att få dem i säng i tid. Hade alltså redan här lämnat det här med firande.

Sagt och gjort jag fixade och när Theo kom hem från skolan hade jag dukat upp med tårta och presenter. Han blev jätteglad. Sen ringer jag Fernando för att påminna om en sak och berättar hur glad Theo var, han blir då besviken och lite sur för att jag inte väntat på att han skulle komma hem för att fira Theo. Han kände sig utanför.

Här försöker jag då tänka att det var faktiskt jag som gjorde allt. Han visste inte ens att det var Theos namnsdag och om han verkligen hade tyckt att det var så viktigt så kunde han ju försökt komma hem tidigare än strax innan sju? Jag stod på mig i diskussionen och vidhöll att det var ett missförstånd men faktiskt inte mitt fel. Kanske borde jag blivit ännu surare för en sida av mig kände för att säga "men hallå, du gjorde ju ingenting och nu blir du sur för att du inte fick vara med? När du inte visade den allra minsta entusiasm när jag pratade om det tidigare?". Samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig skyldig i alla fall, jag borde ha varit tydligare, jag borde ha sagt till honom att jag skulle fira innan osv osv. Det är helt klart en övningssak det här.

Nu ska jag gå och lägga mig. Luna sover jättedåligt ända sedan rotavaccinet så man får passa på när man kan. Nu hostade hon precis till också och mitt hjärta stannade lite grann. Hoppas hoppas hoppas att hon inte får någon ny förkylning nu! Min lilla femmånadersskrutta. Som inte kan sitta än men som pratar och pratar mest hela tiden.

Magsjukor och inställda besök

Ända sedan Luna vaccinerades för rotavirus för snart två veckor sedan har hon ont i magen och sover jättedåligt. Hon somnar vid sjutiden, vaknar och skriker vid niotiden, håller på och vaknar hela tiden fram till att hon äter vid 10 tiden, blir flyttad till vår säng, vaknar varje timme, vaknar vid tretiden och är klarvaken och somnar inte om på en halvtimme, fortsätter att vakna hela tiden fram till morgonen. Och siestorna sover hon bara trettio minuter sedan vaknar hon och skriker och så får man börja om. Som följd av detta börjar hon bli jättetrött och grinig, vilket hon ju aldrig är i vanliga fall. Och som en följd av detta är både jag och Fer helt slut.

Halvkul kändes det därför när Theo vaknade och kräktes igår morse... Han var sedan dålig hela dagen och natten igår och börjar nu må lite bättre men är fortfarande inte på topp. Han är alltså inte i skolan och mitt efterlängtade frisörbesök idag fick jag följaktligen ställa in. Litet värdsligt problem men lite trist i alla fall. Försöker dock verkligen jobba på min positiva inställning till livet och lyckades faktiskt genomföra en heldag hemma igår utan speciellt mycket ångest!

idag är det lite segt det ska erkännas. Mycket surfplatta har det blivit för Theo och jag räknar minuterna tills Fer kommer hem från jobbet, men jag hanterar det. Bra där!

Avsked

Är det något jag verkligen inte tycker om så är det avsked. Mamma har varit här i en vecka nu och imorgon åker hon hem och det betyder att jag går runt med småångest hela dagen idag. Det faktum att det bara är sex veckor tills vi träffas igen borde ju avdramatisera det hela för mig men tyvärr verkar det inte som om jag förstår det. 

Det ska faktiskt bli ganska skönt med lite vardag emellan nu och nästa resa men det är som att jag bara måste må lite dåligt över att säga hej då i alla fall. 

Har en lillakrutta med magknip sovande i knät så vågar inte röra mig för hon behöver verkligen få sova lite. Annars skulle jag använda den här tiden till att plugga lite men nu blir det slösurf istället, inte helt fel det heller.