tisdag 27 mars 2018

Det går bakåt

Ja för Luna alltså. Lilla gumman har inte riktigt förstått hur man kryper framåt än. Hon är på god väg, ställer sig på alla fyra, tar fram en hand, ibland ett ben, men sen vänder det och hon puttar sig själv bakåt istället för framåt. Hon hittas oftast under ett bord eller en stol eller en soffa. Snuttan <3 p="">
Annars så börjar det bli lite bättre här nu. Theo sover något bättre på nätterna. Eller ja han sover mycket bättre. Han vaknar fortfarande men bara kort så inatt, efter att ha lagt mig vid halv tio (tänk då på att vi bytte till sommartid för två dagar sedan så det var alltså halv nio, så trött är jag) så fick jag tillräckligt mycket sömn för att känna mig som en helt vanlig människa idag. Fantastiskt!

Nu står maten på spisen och kräver lite action från mig. Och så måste jag ju stryka en pärlplatta också! Det är fullt upp :)







torsdag 22 mars 2018

Brutna armar och sömnbrist

Man trodde att det skulle räcka med influensa och öroninflammation men icke! När vi för en vecka sedan gick till en ny rolig lekpark ramlade Theo illa och bröt armen. Jag förstod direkt att något var fel för den hängde liksom konstigt och det kändes knastrigt i armbågen och mycket riktigt hade humurus (vet inte om det skrivs så) gått av precis på änden. En eftermiddag och natt på sjukhuset senare så kom skrutten tillbaka med armen i en slags mitella fastsatt runt nacken. Inget gips! Det skulle man ju kunna tro är positivt men jag tycker nog mest att det är jobbigt för det betyder att armen är helt oskyddad och Theo måste alltså vara jätteförsiktig så han inte råkar ramla eller stöta i den. Hur lätt är det för en femåring? Och han som dessutom måste ha sin lapp egentligen som gör så att han inte ser och blir mycket mer klumpig. Helt omöjligt. Igår när vi satt på lappen snubblade han på Lunas stol och ramlade på sin arm... Vi ska på återkoll idag så får väl se hur det gick då. Han har fått ett blåmärke på armbågen som han inte hade från början men Fernando säger att han i alla fall hade det innan han ramlade igår så ja vi får väl se vad de säger.

Som en följd av den brutna armen har Theo börjat sova jättedåligt! Jag tror faktiskt inte han har sovit så dåligt tidigare i hela sitt liv och med tanke på att han verkligen inte är ett barn med speciellt bra sömn så förstår ni nivån det ligger på nu. Han sover ganska bra fram till midnatt ungefär och sen börjar det. Han skriker, gnäller, gnyr, gnisslar tänder, sätter sig upp osv som om han drömmer mardrömmar, bara det att det inte slutar. Det fortsätter med bara små små pauser i åtminstone ett par timmar. Jag har försökt sjunga för honom, läsa saga, väcka honom, prata lugnt med honom, inte göra något, men ingenting hjälper. Han är förmodligen störd av att armen sitter fast runt nacken och han inte kan röra sig som han vill, men det verkar inte som om han har ont. Verkar lite grann som nattskräck men efter ett tag så blir han ju kontaktbar så jag vet inte. Jobbigt är det i alla fall och såklart helt omöjligt för honom och Luna att dela rum för då skulle han ju väcka henne (hon som för övrigt har börjat amma lite smått på nätterna samt hela dagarna igen...) så Theo sover nu i vår säng och jag eller Fernando sover bredvid honom och den andra personen sover antingen på soffan eller i Theos säng.

Jag är så trött nu. Så jätte jätte trött. Det tär på en, den ständiga oron kombinerat med sömnbristen.

Då man inte kan gå i skolan får man gå till parc phoenix

och ha lite picknick

tisdag 13 mars 2018

Öronbarn?

Luna vaknade pigg och glad...och varm. 38,7 grader visade febertermometern och öroninflammationen var ett faktum. Ett besök hos doktorn senare och vi började en ny antibiotikakur, 8 dagar den här gången. Verkar som om både dos och duration (säger man så?) inte var tillräcklig förra gången då det ju kom tillbaka bara två dagar efter avslutad kur. Tre öroninflammationer redan och hon är bara nio månader, är det ett öronbarn vi har fått möjligen?

Men vi har även lite goda nyheter. Luna har lärt sig att klappa händerna! När man sjunger "klappa händerna när du är riktigt glad" så klappar hon sina små händer. Gumman! Världens finaste.

Feber och öroninflammation men glad ändå



Ett kärt återseende mellan Alysee och Theo efter skolan idag. Theo kramade henne länge och de höll varandra i handen hela vägen hem. Och Theo sa till Alysee "Je t'aime vraiment Alysee" 

Mamamamamama

Jag är inte säker på att hon riktigt förstår vad hon säger men sedan igår så låter det "mamamamamama" titt som tätt här hemma, och jag gör mitt allra bästa för att uppmuntra så att hon ska fortsätta såklart :)

Bortsett från det så fortsätter vi att vara sjuka. Jag är inne på min 17:e dag nu. Känner mig relativt pigg (alltså känner mig inte sjuk men är supertrött kanske är mer korrekt beskrivning) vid det här laget men är fortfarande snorig och har ont i öronen och i huvudet till och från samt har värk i benen och orkar bara med minimal fysisk ansträngning. Luna trodde vi var helt återställd efter influensa och öroninflammation men vid 9-månaderskollen igår såg doktorn att hon fortfarande var lite röd i ett öra.  Och mycket riktigt, hon gned sig mer och mer på båda öronen och igår kväll bara grät hon när vi skulle lägga henne och somnade inte förrän hon fått paracetamol. Nu återstår att se om vi måste börja om med penicillin igen :(

Theo verkar, peppar peppar, i alla fall vara rätt frisk nu. Han blev ju sjukast av oss alla så förhoppningsvis tog den höga febern kål på viruset. Han är glad att vara tillbaka i skolan igen. De här veckorna har varit påfrestande för oss alla och Theo har varit allt annat än lätt att ha att göra med, men igår kväll var han på väldigt bra humör. Jag sov bredvid Theo i vår säng inatt då Luna vaknade titt som tätt. Så mysigt var det!

Kan inte riktigt slappna av idag, känner mig lite ångestfylld för Luna som är sjuk och undrar om hon kommer få feber eller inte. Öroninflammation är ju inte något farligt men jag reagerar som om det vore det, är ju väldigt trött efter de senaste veckorna och då är jag mer känslig.

Positivt är dock att solen skiner och det är vår (eller svensk sommar haha) i luften så ska försöka ta med mig lillskruttan på en promenad om hon inte har feber för då blir det läkarbesök istället.

Sista dagen i Sverige, äntligen kunde vi gå ut lite efter mer än en vecka inomhus

9-månaderstjej

Syskonmys

När man kommer på att man kan lyfta armarna över huvudet, men har så korta armar så man knappt når <3 td="">