Amsterdam!

Vi tog oss hit! Öroninflammation till trots! Jag är helt slut men nu är vi i alla fall på väg och hittills har det gått bra.

Glad Lucia eller nåt

Theo var sjuk hela förra veckan, jag och Luna är sjuka den i lördags. Igår kändes det bättre på dagen, på kvällen börjar hon skrika otröstligt , får sitta upp och sova, hos khalfi idag , öroninflammation ! Toppen med tanke på att vi ska ut och flyga på fredag, inte bra! Och jag mår också sämre, känns som om hostan är på väg, sov väldigt lite natten till idag, det hjälper inte. Och Amadeus har bestämt sig för att säga upp mitt nummer tydligen, tack för den! Dagen innan min födelsedag, så nu kommer jag i alla fall inte bli störd av för mycket telefonsamtal imorgon... Första Lucian i mitt liv som jag inte hört en enda sång eller tänt ett enda ljus. Lite dåligt humör ja men det går över. Nu är klockan åtta och jag ska sova, hoppas på att få några timmar sömn inatt, godnatt 36

De gör mig galen! Och Theo läser!

Premiärtur i storvagnen i förrgår

Sedan jag fick Luna, och främst, sedan jag har försökt få Luna att sova har jag utvecklat en ännu större illvilja mot barnsliga mopedister och motorcyklister. Dessa små killar och män, för ja jag drar mig till att säga att jag bara har sett män göra detta hittills, som måste hävda sig genom att föra så mycket oväsen som möjligt. Varför gasa för fullt i en backe? Varför plocka bort ljuddämparen? Varför accelerera till max på vägen här utanför? Tror ni att vi tycker ni är häftiga? Verkar ni mer manliga för detta? Svaret är NEJ! Ni verkar så små och osäkra och extremt löjliga små pojkar och ni stör och vi blir irriterade och vi tycker inte om er. Det är det enda som händer! Och, ni väcker små bebisar som försöker sova! Om och om och om igen! Enda sättet att få Luna att sova är att sätta på White noise med hög hög volym, annars rycker hon till hela tiden. VÄX UPP MÄN!

Och nu när jag har avreagerat mig så kan jag berätta den glada nyheten att natten gick något bättre. Somnade vid sju, sov utan uppvak (!!!) till tio då hon åt, sov fram till klockan två (oj, oj, oj!), somnade om och vaknade klarvaken vid fyra (det var här det började gå lite sämre...) var pigg och vaken till klockan fem, åt, var pigg och vaken kanske 30 minuter till och somnade sen om till klockan sju. Man får inte vara för kräsen, detta var ändå framsteg!

Och den stora nyheten förstås! Theo har lärt sig läsa! Det blir inte alltid rätt men kortare ord fixar han. Han har kollat på fem myror är fler än fyra elefanter om och om igen och det var då det klickade tror jag. Han har inte velat försöka innan men nu efter att ha sett det tycker han det är spännande. Första ordet läst var "Biot" från väderappen på telefonen, alltså skrivet med små och stora bokstäver. Han har även läst London, Paris, Amsterdam (lite svårt), Linköping (svårt men det gick) osv. Duktiga killen!

Klädde julgranen igår

Så jävla trött!

Ursäkta svordomen men den behövs här. Det här känns helt ohållbart, luna sover sämre och sämre ,  jag får inte ens två timmars sammanhängande sömn på natten och Theo är förkyld så han vaknar också minst fyra ggr per natt oftast mer . Jag och Fer är helt slut, vet inte hur vi ska göra, inget fungerar! Ikväll ska jag lägga mig innan åtta för att försöka återhämta mig lite för idag har varit hemsk, bara gråtit av utmattning . Det är bara tillfälligt jag vet men det är svårt att aldrig få sova.

Det är lite tungt nu

Jag är så trött! Lite tröttare nu än vad jag var för en vecka sedan. För en vecka sedan var det som om jag gick in i väggen, bebisväggen. Fem månader av inte mer än max tre timmar sammanhängande sömn tog ut sin rätt när den kombinerades med flera veckors ännu sämre sömn. Jag bara grät och kunde inte tänka och var helt yr. Men efter att ha lagt mig vid halvåtta på kvällen tre dagar i rad så kändes det bättre igen. Men skruttan sover fortfarande ganska kasst. Hon somnar vid sjutiden, vaknar efter 3-4 timmar och vill äta, vaknar sedan (om det är en bra natt) efter tre timmar till och vill äta och sedan tre timmar ytterligare efter det. Eller om det är en dålig natt så vaknar hon efter bara 1.5 timmar och vill inte äta men inte sova heller. Och det här med siestorna på dagen får jag inte till heller fast jag verkligen försöker! Jag lägger henne vid halvnio/nio tiden på morgonen, då skulle hon behöva sova minst 1.5 timme, men oftast blir det bara trettio minuter innan hon börjar gny. Har jag tur lyckas jag då få henne att somna om i 30 minuter till men långt ifrån alltid, sen är hon smågnällig för hon är trött. På eftermiddagen försöker jag antingen gå en promenad med henne, men inte ens där somnar hon säkert längre, eller lägga henne i sängen. Samma visa här, blir inte ett långt sovpass utan flera trettio minuters duttar och hon känns trött. Och hennes mamma ÄR trött för jag får liksom ingen paus på hela dagen, eller natten för den delen.

Problemet, eller ett av problemen i alla fall, verkar vara magen. Hon är så gasig och vrider sig och gråter. Nu försöker jag ta bort en massa råa grönsaker och håller alla tummar för att det ska fungera! Det andra problemet är ju att det är sådant oväsen här hos oss och hon vaknar av minsta lilla knäpp. Nej jag börjar faktisk känna mig rätt sliten. Men jag vet ju att detta är bara tillfälligt och sedan glömmer man, det gjorde jag ju med Theo, så jag kommer klara det här med, bara lite tungt just nu.

Sen känner jag mig stressad också för håller ju på att plugga till kostrådgivare men med Luna som bara sover 1h per dag och så dåligt på natten att jag måste lägga mig senast klockan nio så finns det liksom ingen tid alls till det. Väldigt intressant är det i alla fall så det positiva är ju i alla fall att jag är sugen på att plugga.

Bortsett från sömnbrist är allt bra. Theo tittar på fem myror är fler än fyra elefanter på TVn och jag tror det bara är en tidsfråga innan han på riktigt fattar det här med att läsa. Han har nästan förstått och med lite hjälp kan han läsa en del ord men det har inte helt klickat än. Luna är oftast glad, när hon inte är trött, dock kräver hon mycket underhållning. Ligga på mage är okej, ett litet tag, sedan blir det gny. Hon har inte lärt sig att rulla runt från mage till rygg eller tvärtom än så hon blir liksom fast. Bara en tidsfråga tills det händer också!

Nej oj oj oj, nu är ju klockan snart nio, dags att gå och lägga sig!

Den här lilla alltså. Hon må vara jobbig men när hon tittar upp på en så här så smälter man ju totalt!

Jag, Theo och Luna var på upptäcksfärd i skogen igår och jag fick chansen att imponera stort då jag tillverkade en barkbåt, vad sägs om det pappa!

Varför känns det alltid som om det är mitt fel?

Jag jobbar på det där, att försöka att inte alltid känna mig skyldig. För på något sätt så känns det nästan alltid som om det är jag som har gjort fel. Som idag till exempel. Theos namnsdag. Vi brukar inte fira det men i år nu när han är lite större tänkte jag att det kunde vara roligt att göra något i alla fall. När Theo gått till skolan bakade jag en tårta, mamma hade skickat en present på posten, och jag gick och köpte ett paraply till honom som han önskat sig. Jag frågade Fernando när han skulle komma hem från jobbet så att vi kunde fira lite. Han verkade, som jag tolkade det, mindre entusiastisk och sa att han kunde försöka komma hem vid kvart i sju, alltså ganska sent. Han frågade varför han behövde komma och jag sa då att det var för att få hjälp med barnen då det annars är svårt att få dem i säng i tid. Hade alltså redan här lämnat det här med firande.

Sagt och gjort jag fixade och när Theo kom hem från skolan hade jag dukat upp med tårta och presenter. Han blev jätteglad. Sen ringer jag Fernando för att påminna om en sak och berättar hur glad Theo var, han blir då besviken och lite sur för att jag inte väntat på att han skulle komma hem för att fira Theo. Han kände sig utanför.

Här försöker jag då tänka att det var faktiskt jag som gjorde allt. Han visste inte ens att det var Theos namnsdag och om han verkligen hade tyckt att det var så viktigt så kunde han ju försökt komma hem tidigare än strax innan sju? Jag stod på mig i diskussionen och vidhöll att det var ett missförstånd men faktiskt inte mitt fel. Kanske borde jag blivit ännu surare för en sida av mig kände för att säga "men hallå, du gjorde ju ingenting och nu blir du sur för att du inte fick vara med? När du inte visade den allra minsta entusiasm när jag pratade om det tidigare?". Samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig skyldig i alla fall, jag borde ha varit tydligare, jag borde ha sagt till honom att jag skulle fira innan osv osv. Det är helt klart en övningssak det här.

Nu ska jag gå och lägga mig. Luna sover jättedåligt ända sedan rotavaccinet så man får passa på när man kan. Nu hostade hon precis till också och mitt hjärta stannade lite grann. Hoppas hoppas hoppas att hon inte får någon ny förkylning nu! Min lilla femmånadersskrutta. Som inte kan sitta än men som pratar och pratar mest hela tiden.

Magsjukor och inställda besök

Ända sedan Luna vaccinerades för rotavirus för snart två veckor sedan har hon ont i magen och sover jättedåligt. Hon somnar vid sjutiden, vaknar och skriker vid niotiden, håller på och vaknar hela tiden fram till att hon äter vid 10 tiden, blir flyttad till vår säng, vaknar varje timme, vaknar vid tretiden och är klarvaken och somnar inte om på en halvtimme, fortsätter att vakna hela tiden fram till morgonen. Och siestorna sover hon bara trettio minuter sedan vaknar hon och skriker och så får man börja om. Som följd av detta börjar hon bli jättetrött och grinig, vilket hon ju aldrig är i vanliga fall. Och som en följd av detta är både jag och Fer helt slut.

Halvkul kändes det därför när Theo vaknade och kräktes igår morse... Han var sedan dålig hela dagen och natten igår och börjar nu må lite bättre men är fortfarande inte på topp. Han är alltså inte i skolan och mitt efterlängtade frisörbesök idag fick jag följaktligen ställa in. Litet värdsligt problem men lite trist i alla fall. Försöker dock verkligen jobba på min positiva inställning till livet och lyckades faktiskt genomföra en heldag hemma igår utan speciellt mycket ångest!

idag är det lite segt det ska erkännas. Mycket surfplatta har det blivit för Theo och jag räknar minuterna tills Fer kommer hem från jobbet, men jag hanterar det. Bra där!

Avsked

Är det något jag verkligen inte tycker om så är det avsked. Mamma har varit här i en vecka nu och imorgon åker hon hem och det betyder att jag går runt med småångest hela dagen idag. Det faktum att det bara är sex veckor tills vi träffas igen borde ju avdramatisera det hela för mig men tyvärr verkar det inte som om jag förstår det. 

Det ska faktiskt bli ganska skönt med lite vardag emellan nu och nästa resa men det är som att jag bara måste må lite dåligt över att säga hej då i alla fall. 

Har en lillakrutta med magknip sovande i knät så vågar inte röra mig för hon behöver verkligen få sova lite. Annars skulle jag använda den här tiden till att plugga lite men nu blir det slösurf istället, inte helt fel det heller. 

Skriva som terapi

Jag mår lite si och så just nu. Inte så att jag mår jättedåligt, det gör jag inte, men jag mår inte jättebra heller. Jag känner mig väldigt trött (vilket ju i och för sig inte är så konstigt med tanke på att jag vaknar minst två gånger per natt och har gjort så i 4.5 månader nu) och det mesta känns jobbigt. Jag har svårt att riktigt njuta av livet, är mest upptagen med allt som kan gå fel. Känns ibland som om jag inte lever, jag överlever. Och så vill jag inte att det ska vara. Det är ju nu som livet är! Det är ju nu som jag ska leva. Jag vill njuta och uppleva varje sekund, roligt som mindre roligt. Jag vill inte få totalångest när Theo eller Luna får feber. Det räcker med att det är jobbigt med sjuka barn för att man inte får sova, det behövs inte en massa ångest på det också.

Så nu ska jag försöka göra något åt det här. Jag har letat och letat efter en terapeut, och det är inte lätt. Har nu hittat en tjej som ändå känns okej. Vet inte om hon är perfekt men jag orkar inte leta mer så jag ger det ett försök. Och hon sa, skriv! Skriv hur du mår, skriv hur det känns, få ut allting, berätta, gå inte med alla tankar inombords. Så nu ska jag försöka mig på det. För faktum är att jag mådde mycket bättre när jag hade bloggen regelbundet. Den blev en hjälp för att fixa det positiva tänkandet. Den gjorde att mina minnen blev de bra minnena för det var vad jag skrev ner. Så nu ska jag försöka igen och få någon sorts regelbundenhet i det här. Lätt är det inte för så mycket fritid finns det inte direkt med två barn men fem minuter om dagen ska jag försöka få till i alla fall.

Så om vi börjar med en liten status av läget just nu. Theo är på höstlov så vi har hängt alla tre hela veckan. Som tur är har Fernando varit ledig ett par halvdagar också för det är inte helt enkelt att vara tvåbarnsmamma, i alla fall inte när det ena barnet är något helt fantastiskt envist. Han ger sig aldrig! Och detta i kombination med min sömnbrist blir inte alltid så bra. Jag kan bli helt galen på honom. En sådan där mamma som jag inte skulle bli som bara exploderar och tillslut står och hotar med att ta ifrån leksaker om han inte gör som jag säger. För jag blir helt desperat. Ja tänk för ett år sedan så sa jag att ja nej jag blir aldrig arg på riktigt på Theo... Det var då kan ja säga, läget är lite annorlunda nu. Samtidigt är han världens mysigaste, speciellt på morgonen, då kommer han in och kryper upp i min famn och så ligger vi och gosar alla tre, jag, Theo och Luna (Fernando sover oftast på soffan numera då det är enda sättet för oss att få sova något eftersom både Theo och Luna vaknar flera gånger per natt, han tar Theo, jag Luna) och han säger saker som "Jag tycker så mycket om dig mamma" "Åh vad jag älskar dig mycket Luna". Lillskrutten. Igår var vi hos doktor Khalfi för vaccination och Theo var en riktig stjärna, han hade fått Emlaplåster och han skrattade hela tiden, fantastiskt.

Luna hon är lika gosig som vanligt. Ler och skrattar. Igår så sträckte hon sig mot mig för första gången då Fer höll i henne och visade att hon ville komma till mig, lilla gumman. Sover gör hon dock inte speciellt bra. Efter förra veckans förkylning har hon börjat äta en gång till på natten så nu sover hon 19.00-22.00 Mat 22.00-02.00 Mat 02.00-05.30 Mat och vill gå upp ungefär. Jag fasar lite för vintertiden som kommer nu om några dagar. 05.30 är väl okej men 04.30 är det inte, hu! Ja ja, den dagen den sorgen.

Nu sitter jag faktist och väntar på Mamma som är på väg hit. Hon landade för en halvtimme sen och är nu i bilen med Fernando. Ska bli väldigt roligt att ha henne här! Fick även till ett litet träningspass då barnen lagt sig, bara 30 minuter men i alla fall, den träning är bäst som blir av som det heter :)

Bulor, förkylningar och strejker

Ja allt på samma gång har vi idag. Fernando är i Spanien med jobbet sedan igår och såklart började Luna bli snorig just igår lagom när han skulle ge sig iväg. Hon mår bra men sov ganska så dåligt inatt, jag är alltså inte helpigg idag. Men Fernando skulle ju i alla fall komma hem sent ikväll så det kändes väl ändå ok...

...om det nu inte vore för att hans plan blivit inställt då fransmännen strejkar! Han kommer alltså inte hem förrän imorgon och jag kan se fram emot ännu en ensamnatt med förkyld bebis...

Så när de ringde från skolan på eftermiddagen och sa att Theo hade sprungit in i en betongpelare och hade en jättebula i pannan kändes det inte så roligt direkt. Han verkar peppar peppar må bra och har inte klagat över huvudvärk men jag måste ändå hålla mig vaken lite till så att jag kan kolla att han är okej innan jag lägger mig och sedan måste jag kolla honom en gång under natten också. Toppen toppen. Chapeau som man säger i Frankrike till alla ensamstående föräldrar, det är inte lätt!

Fyra månader

Ja tänk idag fyller lillskruttan fura månader. Känns så självklart att hon är här och precis som när Theo föddes så är det lite svårt att komma ihåg tiden då hon inte fanns.

Luna är världens gladaste , ler mot de flesta, skrattar när man skojar med henne. Det bästa är när man ställer upp henne i knät på morgonen eller efter att hon ätit, då fyrar hon av världens största leende mot en som gör att man bara smälter och ler tillbaka oavsett hur trött man är.

För ja trött är jag just nu. Luna har sovit dåligt de senaste nätterna , verkar ha ont i magen och grymtar och har sig. Och Theo sover inte bra han heller, natten till igår vaknade han av huvudvärk mitt i natten. Fernando ska resa bort imorgon kväll, hoppas den natten går bättre!

Nya färdigheter hos Luna är att vifta kraftigt med högerarmen om och om igen, tydligen toppen. Och ligga på mage går bra nu. Theo han imponerar med sina språkkunskaper. Just nu leker vi mest på engelska: "are you ready for the mission " "we need to go now " etc etc Allt är inte korrekt men jag skulle säga att han har en nivå som är högre än de flesta vuxna fransmän i alla fall och han skulle lätt klara sig i ett engelskspråkigt land.

Men nu ska jag sova, Luna sover bäst de första timmarna på natten så får passa på!

En liten människa

Titta på den här lilla personen som står här. Något så bedårande sött! Luna gillar att stå upp och skjuter ifrån bra med benen så jag behöver inte lyfta henne bara balansera . Har dock fått veta från osteopaten att det inte är så bra för hennes rygg att stå så vi gör det bara korta stunder.

Var i svenska kyrkan idag. Luna charmade alla med stora leenden, min lilla gladfis, och Theo gjorde mig så stolt där han klokt resonerade och diskuterade med alla vuxna och barn. Han gjorde ännu en pärlplatta och har en imponerande koncentrationsförmåga och uthållighet, själv hade jag tröttnat efter ett par minuter.

Annars flyter allt på rätt bra. Jag anmälde mig till en kostrådgivarutbildning idag som jag ska göra under hösten tänkte jag (är en distansutbildning ), ska bli spännande! Luna äter som tidigare var tredje timme men har börjat sova lite bättre på nätterna igen vilket är skönt (vaknar bara ett par gånger). Hon har börjat skratta ganska mycket också vilket är så gulligt! 

Jag älskar henne så mycket att det blir övermäktigt

Ja det är så det känns när hon tittar på mig. Så mycket kärlek att det blir smärtsamt. Jag kan liksom inte bara i ögonblicket utan måste distrahera mig med telefonen eller något annat då och då för det blir för mycket annars. Så mycket kärlek och samtidigt en sådan paralyserande rädsla att något ska hända henne. Denna konstanta lycka och skräck när man har barn, underbart och samtidigt det läskigaste man kan tänka sig. När hon tittar på mig med så mycket kärlek, lilla dockan, mammas allra finaste bebistjej, då blir jag så lycklig och samtidigt gör det ont inuti då jag tänker på världen, på alla hot som finns precis överallt. Jag vill skydda dig alltid mitt hjärta! 

 

Och allt det här gäller givetvis det stora barnet också såklart men det hoppas jag goes without saying. 

Att vara vaken på natten är det nya svarta...

...i alla fall tycker Luna det. Hon som sovit förhållandevis bra fram till nu (ätit två gånger per natt, ca kl 2 och kl 5 plus minus en timme och somnat om ganska direkt efter) vaknar nu minst var tredje timme och vill ha mat och somnar inte om efter utan ligger och grymtar och till och med skriker lite. Undrar om det har att göra med att hon börjat bajsa mer sällan, varannan till var tredje dag, samt att hon pruttar pruttar som inte ens med lite god vilja kan sägas luktar bebisprutt. Detta i kombination med att storebror börjat komma in till oss på natten igen sedan några dagar gör att mamman och pappan i familjen är ganska trötta vid det här laget. Jag går och lägger mig vid tio varje kväll men då sömnen blir konstant avbruten hjälper inte ens det. Nu har jag precis avslutat lite träning vilket i varje fall gav lite energi så nu är det dags att ta sig an dagen vilken innefattar tremånaderskontroll för lillskrutta. Hon som för övrigt sover gott i sin säng nu sedan två timmar tillbaka...

En känslosam kväll

Längesedan jag fick tillfälle att skriva nu. Det har varit fullt upp. Vi har varit på en väldigt skön semester i Sverige hela familjen. Välbehövligt att få spendera lite lugn tid tillsammans alla fyra och skönt att komma bort från den enorma hettan som vi har haft hela sommaren. Vi kom tillbaka i söndags kväll och på måndagen började Theo skolan. Första dagen var det svårt med lämningen men efter det har allt gått utan problem. Han trivs verkligen och jag märker att han är mycket mer tillfreds med tillvaron nu när han får mer stimulans på dagarna. Han är betydligt lättare att ha att göra med. Puh! Luna hon växer så det knakar. Sju kilo vägde hon igår. Hon pratar en massa och är väldigt vaken och med. Första riktiga skrattet kom också för ett par dagar sedan.

Men nu till vad inlägget skulle handla om. Min fina pojke! Vi skulle ha myskväll ikväll. Fernando är ute med kompisar så det var bara jag och Theo och Luna. Vi skulle titta på film tillsammans och äta lite chips och sushi. Theo valde filmen Upp som handlar om en gammal gubbe som åker på äventyr med sitt hus. Vad jag hade glömt var att filmen börjar när mannen är en liten pojke och träffar en flicka och de två bestämmer sig för att åka på äventyr tillsammans. Sedan får man se när de blir äldre, hur de gifter sig och hur de så småningom blir gamla (allt detta under 5 minuter ca) och tillslut så dör fickan/gumman. Det är verkligen inte gjort på något dramatiskt sätt men det är vad som händer. Och oj vad Theo blev ledsen. Han grät och grät när han förstod att farbrodern skulle åka på äventyr ensam, att hans gumma inte fanns längre utan att hon var död. Han lugnade sig, och filmen fortsatte, men så kom han på det igen så fort kortet på gumman visades (tecknad film är det) och började gråta igen. Tillslut fick vi stänga av filmen och titta på Paw Patrol istället.

Men det tog inte slut där. När Paw Patrol var slut då började han fundera mer på döden i allmänhet. Om att jag ju kommer att dö. Om att mormor och morfar kommer att dö. Om att han kommer dö innan Luna. Och varje gång han pratade om det började han gråta. Tanken på att Luna kanske blir ensam kvar när både han och jag är döda till exempel blev han jätteledsen av. Han är så oerhört empatisk min älskade lille kille. Det är svårt att veta vad man ska säga till honom för döden är ju sorglig det går ju inte att komma ifrån. Jag sa samma som förra gången, att jag ska göra allt jag kan för att stanna kvar hos honom så länge som det bara går. Min älskling!

Sen var han på ledset humör tror jag för sedan började han prata om hur vi aldrig fick flytta från den här lägenheten, och när han tänkte på hur det skulle vara om vi flyttade ja då började han gråta också.

Nu sover han i alla fall skrutten och den lilla hon sover också, hon har gjort det sedan klockan fem så det blir en spännande natt...

Blir bara sämre

Härliga tider här. Dag sju av Theos diarre och sämsta dagen hittills. Vattentunn diarre under natten, jätteont i magen och nu mår han illa också. Jävla skit! 

Tvåbarnschocken?

Bråkade med Theo som bara ville kolla på sUrfplattan och var allmänt tvärtemot. Lyckades tillslut få ut oss tre genom dörren för  arr gå till biblioteket. Kommer fram till biblioteket och upptäcker att det inte öppnar förrän om en timme. Theo vill sitta ner på trottoaren framför och vänta, jag inser att det inte är en hållbar plan. Lyckad övertala Theo att vi ska gå och köpa batterier till hans bil. Går in i stan och det kryllar av människor för är ju lunchdags, jag blir stressad för alla andas på Luna. Lyckas köpa batterier, Luna börjar tröttna på att vara i vagnen, fortfarande 40 minuter tills biblioteket öppnar. Måste ta upp Luna ur vagnen, folk överallt och supervarmt. Theo häller ut ett paket nitar som vi just köpt på marken fast jag bett honom att inte öppna förrän vi kommer hem. Han vill att jag ska plocka upp, jag säger ett ganska panikartad NEJ medan Luna gallskriker och vi gömmer oss i en liten skuggplätt mitt framför ordentligt trafikerad gata. Theo förstår och plockar upp själv! Ser en sushibutik några meter bort, räddningen ! Går in, stort, svalt och nästan folktomt. Tänker att sushi väl inte kan vara så farligt för magen för Theo, har liksom inte så många alternativ, och vi äter och har en ganska lugn stund (20 minuter). Dags att gå igen, sätter Luna i bärsele för hon vill inte vara i vagnen, 10 minuter tills biblioteket öppnar, går in o affär på vägen för att köpa lite nötter, Luna börjar gallskrika och Theo tjatar om att få choklad. Jag försöker höra vad kassörskan säger och undvika att drabbas av panik. Ut ur affären och mot biblioteket så att jag kan amma, massor folk i vägen, kommer genomsvettig fram till det knäpptysta biblioteket med en gallskrikande bebis på magen. Sätter mig i entrén och panikammar medan Theo frågar tusen frågor: mamma mamma mamma mamma... Luna bajsar men det läcker som tur vad inte! Bara byta på toalettennoch så in på biblioteket. Theo krisar för att han inte hittar samma bok som förra gången. Luna vill amma igen, samtidigt måste Theo bajsa (OBS han har diarré så lite stress där). Theo kan hålla sig, Luna som aldrig skriker gör det nu hela tiden, jättetyst bortsett från det. Rymmer in på toaletten med Theo, försöker andas, han vill att jag ska berätta en saga. Han har mer diarré, jag stressar. Klara och dags att gå hem, hemfärd utan problem! Kommer hem och är helt slut men nu ska vi ju göra bok med vår nya häftapparat, snälla snälla snälla mamma nu med en gång...Klara och jag lägger mig med Luna på sängen. Puh! Ringer Fernando för att prata av mig men han är stressad och undrar bara hur Theo mår. Jag berättar att han har mer diarre än tidigare och vad vi ätit idag. Hans kommentar: "men du ger honom mat från gatan det är ju inte bra borde du inte ge honom någon soppa eller så istället" . Där tappar jag det och svarar att jo det är klart att jag borde ha stått och lagat hemgjord kycklingsoppa, att jag inte tänkte på det liksom! Jag har gjort så gott jag kan, gaaah! Varvid han tycker att jag överreagerar då han bara försöker hjälpa till... Inte lätt det här med kommunikation, grrrr! 

Länge sen sist

Vi har haft fullt upp de senaste veckorna. Fernandos syster med familj var ju som sagt här och även mamma kom och var en vecka. Vi hade det väldigt bra, både allihop tillsammans och bara mamma och jag och Theo. En kväll kunde jag, mamma och Luna till och med gå ut och äta och Luna skötte sig exemplariskt, sov först och låg sedan och tittade i vagnen tills vi ätit klart, sedan gos i famnen i någon timme men inget skrik alls. Vi gick faktiskt även ut och åt lunch allihop en dag! 

Theo är lite magsjuk sedan i söndags. Han mår rätt bra men jobbigt då man ju måste hålla en frenetisk renlighet för att undvika att dockan smittas. Idag är han dessutom sämre :( Hoppas det ger med sig snart! Annars är allt bra med de båda två. Theo har haft en rätt jobbig, fruktansvärt tjatig och bråkig period men peppar peppar känns det som om det går lite bättre sen i må dags så hoppas det håller i sig! Luna hon växer och växer, 6200g och 61 cm var hon den 16e augusti! Vi har nu även tagit första  vaccindosen vilket känns skönt och tremånadersdagen närmar sig med stormsteg och när de väl är tre månader kan man tydligen ta det lite lugnare om de skulle bli lite sjuka så jag ser fram emot det! 

Här kommer lite blandade bilder från senaste veckorna

Pont du loup med kusinen

Strandpicknick

Söt och envis pojke

Pont du loup igen

Underhållning när det är för varmt: decathlon

Händer

Idag var vi på restaurang för första gången med Luna. Jag kände mig ganska stressad i början , som jag gör så fort vi är ute bland folk med henne, men det gick jättebra. Först sov hon i vagnen i drygt en timme, sen i mina armar medan jag åt och sen ammade hon. Drygt två timmar utan minsta pip! Världens bästa bebis! Efter restaurangen åkte vi och hämtade mat, även detta helt utan problem. Hon är otrolig den här lilla, så lätt att ha att göra med ( ta i trä ).

Nu på kvällen såg jag för första gången hur hon började medvetet använda sina händer. Hon satt i babybjörn stolen och lyfte koncentrerat armarna för att snurra på leksakerna framför sig om och om igen, lillskruttan.

Nu sitter jag och väntar på mamma som landar om en timme. Lyckades med konststycket att natta Theo medan jag höll i Luna! 

Sötpojke på restaurang:

Gräddtårta som jag bakade snabbt på eftermiddagen för grillkväll, fick tyvärr inte smaka den då Fernandos syster eventuellt blivit magsjuk och jag, hypokondrisk som jag är, då inte ville riskera att gå dit men visst blev den rätt fin?

Och slutligen gosmosa som leker:

Myset

Och ett par bilder från igår morse, hur söta?

Lite bilder

Inte så mycket nytt att berätta sen sist. Fernandos syster med familj är här och Theo leker jättebra med sin kusin Sophie, de är väldigt söta tillsammans. Sophie sover över här ikväll och Fer håller just nu på att natta dem, det går sådär... mycket fnitter är det.

Var hos osteopaten med Luna idag för hon har en tendens att böja sig som en liten korv åt höger. Hon fick lite massage och man såg hur hon verkligen njöt av när spänningarna släppte, hon halvsomnade hela tiden :)

Går lite lättare nu med Theo sen sophie kom och han får leka av sig lite. Skönt! Och Luna ja hon fortsätter att vara världens sötaste, jag kan inte se mig mätt på henne älsklingen! 

Blir mest bilder på Luna märker jag. Theo är så svår att fånga på bild numera men jag ska bättra mig där också.

Värme och trots

Här är det fortsatt varmt varmt varmt. Så varmt så att jag nu har dragit på mig vad som verkar vara någon sorts värmeutslag :( Små upphöjda kliande prickar som liknar minimyggbett dyker upp här och var på kroppen, ensamma eller i klungor. Var hos läkare idag och FI k kortisonkräm får hoppas de hjälper. 

Theo har fått reaktionen på att lillasyster är här nu. Han är väldigt svår att ha att göra med. Det ska bråkas om allt precis allt och det är ett fruktansvärt tjat hela tiden. Det hjälper inte heller såklart att vi båda är trötta av värme och sömnbrist och inte har något vidare tålamod. Idag kommer i alla fall hans kusin och ska vara här två veckor och förhoppningsvis kommer det förbättra hans humör att ha en kompis att leka med.

Hursomhelst, augusti har startat och när september kommer borde värmen börja lätta lite i alla fall. Längtar efter att kunna vara ute! Igår morse var vi förresten en sväng på stranden hela familjen vilket var mysigt, vid tio var det dock redan kokande varmt och vi åkte hem.

Nu ska jag försöka träna lite om den här mysgrisen i knät kan tänka sig att ligga lite själv.

Theo cyklandes på stranden igår:

Bästa morgonhumöret: