En liten människa

Titta på den här lilla personen som står här. Något så bedårande sött! Luna gillar att stå upp och skjuter ifrån bra med benen så jag behöver inte lyfta henne bara balansera . Har dock fått veta från osteopaten att det inte är så bra för hennes rygg att stå så vi gör det bara korta stunder.

Var i svenska kyrkan idag. Luna charmade alla med stora leenden, min lilla gladfis, och Theo gjorde mig så stolt där han klokt resonerade och diskuterade med alla vuxna och barn. Han gjorde ännu en pärlplatta och har en imponerande koncentrationsförmåga och uthållighet, själv hade jag tröttnat efter ett par minuter.

Annars flyter allt på rätt bra. Jag anmälde mig till en kostrådgivarutbildning idag som jag ska göra under hösten tänkte jag (är en distansutbildning ), ska bli spännande! Luna äter som tidigare var tredje timme men har börjat sova lite bättre på nätterna igen vilket är skönt (vaknar bara ett par gånger). Hon har börjat skratta ganska mycket också vilket är så gulligt! 

Jag älskar henne så mycket att det blir övermäktigt

Ja det är så det känns när hon tittar på mig. Så mycket kärlek att det blir smärtsamt. Jag kan liksom inte bara i ögonblicket utan måste distrahera mig med telefonen eller något annat då och då för det blir för mycket annars. Så mycket kärlek och samtidigt en sådan paralyserande rädsla att något ska hända henne. Denna konstanta lycka och skräck när man har barn, underbart och samtidigt det läskigaste man kan tänka sig. När hon tittar på mig med så mycket kärlek, lilla dockan, mammas allra finaste bebistjej, då blir jag så lycklig och samtidigt gör det ont inuti då jag tänker på världen, på alla hot som finns precis överallt. Jag vill skydda dig alltid mitt hjärta! 

 

Och allt det här gäller givetvis det stora barnet också såklart men det hoppas jag goes without saying. 

Att vara vaken på natten är det nya svarta...

...i alla fall tycker Luna det. Hon som sovit förhållandevis bra fram till nu (ätit två gånger per natt, ca kl 2 och kl 5 plus minus en timme och somnat om ganska direkt efter) vaknar nu minst var tredje timme och vill ha mat och somnar inte om efter utan ligger och grymtar och till och med skriker lite. Undrar om det har att göra med att hon börjat bajsa mer sällan, varannan till var tredje dag, samt att hon pruttar pruttar som inte ens med lite god vilja kan sägas luktar bebisprutt. Detta i kombination med att storebror börjat komma in till oss på natten igen sedan några dagar gör att mamman och pappan i familjen är ganska trötta vid det här laget. Jag går och lägger mig vid tio varje kväll men då sömnen blir konstant avbruten hjälper inte ens det. Nu har jag precis avslutat lite träning vilket i varje fall gav lite energi så nu är det dags att ta sig an dagen vilken innefattar tremånaderskontroll för lillskrutta. Hon som för övrigt sover gott i sin säng nu sedan två timmar tillbaka...

En känslosam kväll

Längesedan jag fick tillfälle att skriva nu. Det har varit fullt upp. Vi har varit på en väldigt skön semester i Sverige hela familjen. Välbehövligt att få spendera lite lugn tid tillsammans alla fyra och skönt att komma bort från den enorma hettan som vi har haft hela sommaren. Vi kom tillbaka i söndags kväll och på måndagen började Theo skolan. Första dagen var det svårt med lämningen men efter det har allt gått utan problem. Han trivs verkligen och jag märker att han är mycket mer tillfreds med tillvaron nu när han får mer stimulans på dagarna. Han är betydligt lättare att ha att göra med. Puh! Luna hon växer så det knakar. Sju kilo vägde hon igår. Hon pratar en massa och är väldigt vaken och med. Första riktiga skrattet kom också för ett par dagar sedan.

Men nu till vad inlägget skulle handla om. Min fina pojke! Vi skulle ha myskväll ikväll. Fernando är ute med kompisar så det var bara jag och Theo och Luna. Vi skulle titta på film tillsammans och äta lite chips och sushi. Theo valde filmen Upp som handlar om en gammal gubbe som åker på äventyr med sitt hus. Vad jag hade glömt var att filmen börjar när mannen är en liten pojke och träffar en flicka och de två bestämmer sig för att åka på äventyr tillsammans. Sedan får man se när de blir äldre, hur de gifter sig och hur de så småningom blir gamla (allt detta under 5 minuter ca) och tillslut så dör fickan/gumman. Det är verkligen inte gjort på något dramatiskt sätt men det är vad som händer. Och oj vad Theo blev ledsen. Han grät och grät när han förstod att farbrodern skulle åka på äventyr ensam, att hans gumma inte fanns längre utan att hon var död. Han lugnade sig, och filmen fortsatte, men så kom han på det igen så fort kortet på gumman visades (tecknad film är det) och började gråta igen. Tillslut fick vi stänga av filmen och titta på Paw Patrol istället.

Men det tog inte slut där. När Paw Patrol var slut då började han fundera mer på döden i allmänhet. Om att jag ju kommer att dö. Om att mormor och morfar kommer att dö. Om att han kommer dö innan Luna. Och varje gång han pratade om det började han gråta. Tanken på att Luna kanske blir ensam kvar när både han och jag är döda till exempel blev han jätteledsen av. Han är så oerhört empatisk min älskade lille kille. Det är svårt att veta vad man ska säga till honom för döden är ju sorglig det går ju inte att komma ifrån. Jag sa samma som förra gången, att jag ska göra allt jag kan för att stanna kvar hos honom så länge som det bara går. Min älskling!

Sen var han på ledset humör tror jag för sedan började han prata om hur vi aldrig fick flytta från den här lägenheten, och när han tänkte på hur det skulle vara om vi flyttade ja då började han gråta också.

Nu sover han i alla fall skrutten och den lilla hon sover också, hon har gjort det sedan klockan fem så det blir en spännande natt...