Att inte räcka till

Theo är jobbig just nu. Han har i och för sig varit jobbig länge, väldigt länge, typ sedan han fyllde tre eller så, men det går fram och tillbaka och nu går det fram om man säger så. Han blir oerhört intensiv. Han tjatar och tjatar och tjatar. Han säger mamma mamma mamma mamma typ 10 000 ggr om dagen. Allting är nej, först är det nej och kris och bråk för att man ska gå ut, sen för att det är något när man är ute som blir fel, sen för att man ska hem osv osv. Han provocerar också med vilje, leker med maten, bullrar när vi ber honom att vara tyst, testar gränser hela tiden. Och han är bäst i välden på att dra ut på saker. Omständligare än vad han är det vet jag inte om det är möjligt. "mamma vänta lite jag ska bara",  "nej vänta mamma bara en sak till". Detta är bara med oss. I skolan sköter han sig exemplariskt tack och lov.

Vi märker tydligt att detta blir värre i perioder då han måste stå tillbaka för Luna. Som nu när hon varit förkyld till exempel och mycket fokus har legat på att få henne att kunna sova så att vi ska kunna sova men det är svårt att göra på något annat sätt för dygnet har bara 24 timmar och vi är bara två personer. Igår gick jag och Theo på bio ensamma för att få till lite egentid bara vi. Det tyckte han var mysigt även om vi även fick lite kriser men det gick i alla fall bättre. Vårt mål är att få till 30 minuter med tid då han får leka med en förälder utan att bli störd och utan att behöva ta hänsyn till Luna varje kväll men det är svårt att hinna. Det kräver verkligen att allting klaffar. Och ibland känns det inte som om det räcker heller. Han vill bara ha mer och mer och mer. Det blir en ond cirkel för ju mer han kräver desto tröttare och mer irriterad blir jag och desto mer kräver han.

Nu har jag försökt att göra ett schema för kvällarna så att han ska se vad vi ska göra varje dag. Jag hoppas det kommer hjälpa. För jag var så trött och stressad på bristningsgränsen denna helg. Känns som om man kvävs samtidigt som känslan är där att man inte är tillräckligt bra, att man inte räcker, att han inte får tillräckligt. Det är inte lätt det här med två barn!

Nu vaknar den lilla dockan efter nästan två timmars siesta!

På bio igår, ett av tillfällena då det blev lite surt av någon anledning men vi försökte vända det till något roligt

Hon blir mer och mer rörlig den här lilla dockan. Rulla fram är en vinnande teknik.

Min underbara tålamodsprövande pojke