Corona da da

Ja himmel vad ska man saga? Hur kunde det bli sa har? Aldrig hade man val kunnat forestalla sig hur hela varlden pa bara ett par manader, eller nej ett par veckor, skulle vandas helt upp och ner! Som i en av de har domedagsfilmerna som jag aldrig tittar pa for jag tycker bara det ar hemskt. Sa ar det nu typ. Jag hoppas hoppas att detta ar en exeptionell situation som inte kommer upprepas igen pa lange sa tankte att jag skulle dokumentera lite hur det ar och kanns. Kan ju vara vardefullt for barnbarnen att fa lasa om liksom da de inte tror pa en (igen, hoppas hoppas).

Sa har sitter vi alltsa. Jag, Fernando, Theo snart sju ar och Luna snart tre ar, inlasta i en lagenhet sedan en vecka tillbaka. Vi far inte ga ut forutom for livsnodvandigheter som mat och medicin och da behover vi ha med ett langt handskrivet intyg. Jag har inte varit utanfor dorrarna sedan i sondags (lordag kvall nu) mer Fer ar just nu ute och handlar lite mat ikladd munskydd och med handspriten i hogsta hugg. Vi passar pa sa har vid halv elva tiden pa kvallen i hopp om att det ska vara nagotsanar folktomt da. Och man vill och far ju inte traffa nagon av risk for smitta. Hela Frankrike ar i karantan och an sa lange ser vi inget riktigt slut pa det. Sverige ar inte dar an. Finns fortfarande en hel del som inte har fattat an och fortfarande traffar vanner. Jag tror det kommer sluta som Frankrike men an sa lange kanns de oskyldigt omedvetna. "Vada, frisk luft ar ju bra, ga ut bara, man maste fortsatta leva" Ha. Ha. Ha. sager vi har. Valdigt latt att saga, tyvarr ar det inte riktigt sa enkelt i verkligheten.

Mycket som kanns osakert. Nar far jag komma hem till Sverige igen? Skulle varit hemma forra veckan men event och resa stalldes in. Skulle rest hem i pask men har avbokat. Just nu gar det inga flyg alls till Sverige har ifran, Norwegian och SAS har stallt in alla avgangar. Jag hoppas vi kan fa aka i sommar men inget kanns sakert. Sa trakigt, Luna ar i en san underbar alder och jag far inte dela det med dem jag alskar.

Har haft en dipp idag. Allt har kannts tungt och hopplost. Annars sa forsoker vi sa gott vi kan. Vi hanger mycket pa taket jag, Theo och Luna (de ar hemma pa heltid skolan ar stangd sedan en vecka) och vi forsoker aven trana lite varje dag. Har gjort diverse kids workout pa youtube och idag byggde vi en hinderbana. Theo ar stolt over sina muskler och Luna foljer med sa gott hon kan. Det ar gulligt och roligt att kunna dela mitt intresse. Man kan saga att jag ar ansvarig for den fysiska aktiviteten hemma och Fernando skoter mer pyssel och byggande med Theo vilket jag inte har nagot talamod till. Jag forsoker ocksa trana varje dag och det har gatt bra fram till idag, idag hade jag ingen lust alls.

Sen ar det ju samhallet ocksa. Allting krashar. Aktiemarknaden gar i botten. Alla smaforetag gar bankrutt. Hur det ska ga for Amadeus har vi ingen aning om. Vi forlorar ju saklart hur mycket pengar som helst i nulaget for ingen alls reser. Fer ar jatteoroad. Jag orkar inte riktigt tanka pa det, stoppar huvudet i sanden, kanns inte som om jag kan paverka nagot i alla fall.

Man vill bara att allt ska bli som vanligt igen. Att kunna ga ut. Att kunna ga till gymmet och trana. Att kunna traffa vanner. Att bara kunna ta en promenad utan att skriva en lang attestation, ga ut vid halv sju pa morgonen for att vara saker pa att inte traffa nagon och sa anda paniskt sprita handerna och forsoka lata bli att andas i trappen (har alltsa eventuellt tankt ge mig pa detta imorgon bitti). Hur kommer varlden att se ut nar det har ar over? Jag antar att det kommer ordna sig pa nagot satt. Det ar ju samma for alla. Kanske ar det bra tillslut, att det har var tvunget att handa for att fa ner alla utslapp. Vi far se.

Nu ska jag leta lite hemmatraningspass och forsoka motivera mig till en battre dag imorgon.