Dagen har varit bra, ar lordag, trots att jag var fruktansvart arg nar jag vaknade och kande mig besviken pa varlden och i synnerhet pa den javla gubben (ursakta spraket orkar inte bry mig just nu) som bor snett under oss, aterkommer till det. Men eftersom gick min ilska over.
Imorse stadade vi har hemma. Det har blivit till nagot av en hojdpunkt pa veckan. Forstar ni da hur javla tragiskt det har livet ar? Nar att stada som jag avskyr kanns kul for da har man i alla fall en aktivitet till barnen ett par timmar. Nar det var fardigt lagade jag lasagne som blev jattegod, Luna vagrade dock ata som vanligt, vi fick ringa till Flo for att hon skulle prata med henne och da gick det tillslut. Luna har forovrigt inte bajsat pa tre dagar igen sa imorgon maste vi ge mikrolax annu en gang. Vill ju helst undvika att ge det men vill ju absolut inte att hon ska fa urinvagsinfektion nu sa att vi maste aka till sjukhuset sa vi har val inte sa mycket val tyvarr.
Tillbaka till dagen. Efter maten tog vi pa oss vara munskydd och gick trapporna ner och ut till den lilla bouleparken som ligger ett par hundra meter bort. Dar lekte vi kull i en timme. Stackars lilla Luna forstar ju inte varfor vi inte gar till nagra lekparker langre och blir sa ledsen nar vi stannar dar. Tycker synd om henne och det ar svart att forklara. Igar traffade vi Stephane och hon ville pussa honom och det fick hon ju inte heller och blev ledsen saklart. Men solen sken idag och vi hade anda roligt vara 50 minuter utomhus. Hemma igen sa hade jag facebook live streaming av LIA klasser (aerobics) med min favoritinstruktor. Inte samma som att gora det pa topfit men anda roligt att gora nagot "tillsammans med andra". Sedan borjade det ga utfor. Fer var frustrerad att han inte hunnit gora det han ville, tror jag i alla fall, for han gick runt som ett askmoln och anklagade mig for att vara negativ. Vi forsokte fa Luna att bajsa genom nagra sorts suppositorer vilket var hemskt att satta in och sedan inte fungerade anda. Och sa borjade barnen braka och sen somnade Fer nar han la Luna sa vi fick ingen kvall tillsammans igen och nu sitter jag har och tanker pa vad vi ska hitta pa imorgon och de foljande 15 dagarna eller mer.
Onskar sa himla mycket att vi hade ett hus med en tradgard. Det har ar ju en helt annan grej da. Da kan man ju vara ute. Och det kunde ju vi ocksa pa taket fram till for tva dagar sen da den javla gubbjaveln under kom upp och svor och hotade osv om att vi inte far vara dar sa nu ar vi helt instangda forutom en timme om dagen och det tar sa fruktansvart mycket pa psyket. Jag vill ut, jag vill ut, jag vill ut!!! Och barnen, stackars barnen. Det ar ju inte okej det har det ar det faktiskt inte. Jag forstar varfor man maste men hur lange ska det har paga? Det ar ju helt sjukt!!! Jag maste fa vara ute lite mer. Jag far borja ta en otillaten promenad pa kvallen da och da, det maste bli sa, eller nagot, jag saknar sa mycket att ga ut och ga!
Jag vet inte vad jag ska hitta pa med barnen imorgon. Jag ar ju samst pa inneaktiviteter. Jag kan ga ut och spela fotboll eller jaga eller klattra men att pyssla jag tycker det ar sa trakigt. Man ska inte klaga, det ar samma for alla (eller nej det ar det inte, det ar inte alls samma for alla som har ett hus, det ar nagot helt annorlunda for dem) men for de flesta i Madrid ar det samma i alla fall. Man ar inlast. Solen lyser och man sitter inne. Samtidigt laser man vad som hander i
Sverige dar manniskor klagar over karantanlivet och de har ingen javla aning! Skogspromenad i karantan. Familjemiddag? Nej ni ar inte i karantan det ar inte samma. Man ska inte vara ounnsamm jag vet men det blir sa mycket frustration som maste ut nagonstans.
Har inget mer att skriva. Maste val sova eller nagot. Det har ar en sadan bizarr tid. Allt ar sa konstigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar